Måste jag verkligen vara någons dotter?

KOLUMNISTER

En vän länkade till en artikel i New York Times om en ny studie som bevisar det som kallas ”dotter­effekten”, nämligen att domare i USA tenderar att döma i mer feministisk riktning om de har döttrar. Allra tydligast är tendensen hos republikanska farbröder som genom ett eget flickebarn fått ny feeling för kvinnors livsvillkor. Det här har ju betydelse på flera sätt, för om specifika personliga erfarenheter påverkar hur du dömer, vad innebär det då att en massa domare inte genomlevt saker som hemlöshet, sjukdom eller landsflykt? Ingen kan ju ha varit igenom allt och ha pluggat som en dåre en massa år? Nåväl. Erfarenheten ”vara kvinna” är ju inte så särdeles specifik eftersom den delas av hälften av mänskligheten, men dottereffekten är likafullt intressant. För fort­farande bestäms kvinnors och tjejers värde av deras

relation till män.

Kika på reaktionerna på den senaste i raden av fri­ande våldtäktsdomar när facebookflödet i raseri utbrister att kvinnan ju hade kunnat vara din/någons ”fru, mamma, eller dotter!”. Denna välmenande tankelek är riktad till män får vi anta eftersom kvinnor kan ta den kortare vägen och helt enkelt konstatera ”det hade kunnat vara jag”. Avsikten är naturligtvis att få fler män att känna, relatera och reagera, och det är ju förbaskat viktigt. Kanske viktigast av allt.

Men smaka på det där igen. Hon skulle kunnat vara din fru, dotter eller mamma. Vem är egentligen i fokus här? Hon, eller någon (du)? Vad är det viktigaste – att en medmänniska inte råkar illa ut, eller att medmänniskan inte är din?

Dessutom, enligt den här principen, ligger inte de kvinnor som inte råkar vara någons fru, dotter, eller mamma (dom finns), rätt pyrt till?

En käck idé för att öka insikten om kvinnors och mäns alltjämt olika livs­villkor vore det ju om alla fick döttrar, inte bara amerikanska domare. Men sist jag lade mig i era reproduktiva liggvanor här blev det ju ett sabla oväsen och dessutom har det redan fötts tillräckligt med ungar på jorden.

I stället kanske vi ska anstränga oss för att på­peka att en kvinna har ett värde även om hon inte är någons mor, fru, syster eller dotter. Hon är någon.

Det borde räcka.

avLina Thomsgård

ARTIKELN HANDLAR OM