Domen i mutåtalet mot Teliacheferna ingen rolig läsning för åklagaren

Den friande domen för de mutåtalade Teliadirektörerna kan inte vara rolig läsning för åklagaren.

Bevisningen föll nämligen ihop som ett korthus.

Ett vanligt förekommande missförstånd är att åklagare har haft fel om en person frias. Så är inte fallet.

Bevisvärdering är inte och kan inte vara en exakt vetenskap och att åklagare och domstol har olika uppfattningar är inte märkligare än att tingsrätt och hovrätt kan landa i olika slutsatser.

Med det sagt kan inte dagens dom i Stockholms tingsrätt tillhöra det roligaste den rutinerade åklagaren Gunnar Stetler har läst.

Domstolen konstaterar att det "inte är bevisat att påstådda mutor tillfallit någon som tillhör den krets av personer som enligt tillämplig lag kunde göras ansvarig för mutbrott, vilket är en förutsättning för ansvar".

En översättning till svenska som är mer begriplig för andra än juristnördar låter sig inte göras utan att bakgrunden först förklaras.

Foto: TT

Åtalet föll ihop

Telia ville in i Uzbekistans måttligt utvecklade och snabbt växande telekomsektor och vände sig till diktatorsdottern Gulnara Karimova, en popsångerska som hade ett finger doppat i varenda syltburk i landet som doftade pengar.

Närmast osannolika tre miljarder kronor ska Telia ha betalat till denna företagsamma kvinna.

Problemet, anser tingsrätten, är att det inte är bevisat att Karimova hade en ställning inom telekomindustrin. Därför är hon heller inte en av de personer som enligt dåvarande svensk lag kunde göras ansvarig för mutbrott.

Lagstiftaren har helt enkelt ansett att det inte är mycket till brott att betala ut pengar för att uppnå fördelar till en person som inte kan fixa att mutan verkligen leder till någonting.

Åtalet faller med andra ord ihop redan på ruta ett. Dessutom muttrar domstolen över att det här och där i utredningen finns luckor och att konkretion om vad de misstänkta ska ha gjort saknas.

Luktar fiasko

Flera års utredning och en huvudförhandling som har pågått i över sex månader resulterar därmed i att tre höjdare inom Telia frias. Det luktar onekligen fiasko.

Men åklagaren har inte haft det lätt. Ekobrott är inte enkla. Ekobrott med internationella förgreningar är ännu svårare. Och när personer som påstås ingå i kriminaliteten är nära släktingar till korrumperade diktatorer och inte går att förhöra på blir uppförsbacken obetydligt mindre besvärlig än Mount Everests sydöstra led.

Lägg till en lagstiftning på mutområdet som vid tiden för den påstådda brottsligheten var hopplös (den har blivit bättre, men lämnar fortfarande en hel del att önska).

Kort sagt går det att tänka sig enklare och tacksammare arbeten än att vara åklagare i detta fall.

Det återstår att se om domen överklagas. Mitt tips är att så inte kommer att ske.

Mycket är märkligt i denna soppa. Iögonfallande är exempelvis att medan direktörerna nekar så har Telia erkänt att mutor betalades ut i samband med bolagets etablering i Uzbekistan.

Det skedde i samband med att böter på åtta miljarder kronor betalades till amerikanska och nederländska myndigheter.

Men det är strängt taget en helt annan historia.

avOisin Cantwell

ARTIKELN HANDLAR OM