Den förlamande konformismen straffar sig alltid

Foto: En flicka i ett flyktingläger i byn Idomeni i Grekland.
KOLUMNISTER

När Sveriges ekonomi kollapsade efter 1980-talets vansinniga lånekaruseller och ­fastighetsspekulationer var standardförklaringen från bankdirektörer och kapitalister: tidsandan. Därför belånade de redan övervärderade hus över skorstenen och trodde att ­priserna skulle stiga i evighet.

När den kommunistiska staten imploderade i Albanien träffade jag Ramiz Alia, diktatorn Enver Hoxhas efterträdare och en av de män som förtryckt meningsmotståndare och rivaler. ­Varför alla dessa avrättningar, fängslanden och deporta­tioner?

Han svarade mångordigt men samma uttryck kan sammanfatta Alias förklaring: tidsandan.

Så fungerade det på den tiden, ingen (påstod Alia) reflekterade över att det var fel att deportera inte bara utrensade kamrater ­utan också deras familjer.

Tidsandan gjorde också it-bubblan möjlig. När den brast och alla såg att kejsarna var nakna och kalkylerna önskedrömmar, sa de som sprungit i flocken: Det är lätt att vara efterklok!

Men det var lätt att vara klok redan när det pågick. Det var ­bara att ta ett steg tillbaka och tänka själv.

Tidsandan är lätt att skylla på, och tidsandan är verklig.

Hur ser den ut i Sverige i mars 2016? Vilken ström flyter den stora massan med i nu, ­bligande på politiker och opinions­bildare som guppar längst fram likt rödvita flöten?

I själva verket står två strömningar mot varandra.

Å ena sidan den som tutar om att nu kan det äntligen sägas, ­invandringen är för stor, det har den varit länge, invandrarna är ett problem, integrationen åt helvete och vårt land riskerar att gå under.

Å andra sidan de som försöker hålla emot. Visst finns problem, antagligen är det nödvändigt med flyktingstopp, men i grunden är invandringen positiv, vi måste förbättra integrationen, låt oss diskutera hur.

Vi är yrvakna. Det beror inte på att det vällde in flyktingar i höstas. Det beror på att vi alltför länge flöt med i en annan ström, den som sa att bara rasister och sverigedemokrater talar om invandring.

Problem diskuterades, visst, men fick aldrig den dignitet som de förtjänade, för de ­anständiga och liberalt sinnade var rädda för att buntas ihop med Sverigedemokraterna.

Det var tidsandan.

Det vill säga den förlamande konformismen. Det straffar sig alltid när de som ska stå för fria tankar och nya idéer fegt flyter med, men vi har sett det så många gånger förut och vi kommer att få se det igen.

ARTIKELN HANDLAR OM