Parallella tv-haverier på bästa sändningstid

KOLUMNISTER

Julens stora tv-begiven­het inträffade inte klockan 15 på julafton, utan redan dagen innan. Under kvällen den 23 december sände TV4 och TV3 sina uppesittarkvällar. Jag har aldrig varit mer perplex, aldrig zappat så paniskt mellan två kanaler. Det var som att ha två likvärdiga bilolyckor på varsin sida vägen och inte veta var man ska ställa sig och glo.
TV4 presenterade ett uråldrigt tv-upplägg enligt mallen ”gammal jovialisk farbror myser i studio med ung, sexig kvinna”. Ingvar Oldsberg och Marie Serneholt saxade mellan förströdda intervjuer och uppläsning av bingo­siffror. Oldsberg var mysig och lite frånvarande. Han genomförde en lång intervju på engelska med en schweizisk bagare och när han skulle översätta så hade han glömt bort allt och fick ställa alla frågor en gång till.

Jag bytte till TV3 där Plura livesände från Måns Herngrens hem. De hade installerat en stor bar i vardagsrummet, det var bra fylla i rummet, en samling barn av okänd härkomst satt storögda i köket och tittade på. Varken Plura eller Måns pratade. De stod och drack. Jag förstod efter att de druckit tyst och intensivt i några minuter att de inte visste att de var i sändning.

Tillbaka till TV4, där Björn Ranelid satt i rimstugan. En tittare ville ge bort Ramona Franssons bok ”Hämnaren från Tjörn”. Och Ranelid läste belåtet upp sitt rim in i kameran: ”Bokens namn är Hämnaren från Tjörn. Den är inte skriven av mig, alltså Björn.” Det tog några sekunder för mig att förstå vidden av det rimmet, alla plan av galenskap som fanns att hämta där.
Jag bytte kanal igen, det ringde på dörren i Trean. Där stod Lena Endre plötsligt! Hon fick en kram och någon tog rocken och hon fick en drink i handen och så tryckte någon ner henne i en soffa, för nu skulle en extraordinärt okänd artist framföra något. Nåt spoken word-aktigt. Närbilderna på Endre under sången var magnifika. Förvirringen. Skräcken. Jag trodde någon skulle intervjua Endre sen, men det hände aldrig.

Jag bytte igen - TV4 erbjöd nu närbilder på en pannglansig Edward Blom som åt och drack. Jag bytte blixtsnabbt tillbaka. Leif Pagrotsky hade satt sig i soffan nu. Lika konfunderad som Endre, fast kortare.

Båda programmen tog slut sen - de kvaddade bilarna forslades bort, ambulanserna ilade iväg. Jag stod kvar på gatan. Det var två bra krockar. Stor förödelse. Synd att det är över.

ARTIKELN HANDLAR OM