Rika föräldrar - ni får vad ni förtjänar

KOLUMNISTER

Ägnar helgen åt städning på djupet. I källaren kommer livet i repris, med tre barns avlagda kläder och leksaker.

En gunghäst. Jag lägger den på en särskild plats för pensionerade barnsaker. Platsen växer till en hög. Högen växer till ett berg. 25 nallebjörnar. 58 disneyfilmer. En grön barnstol, en barnbilstol, ett par hockeyrör stl 34, en hockeyklubba, två par skidor med stavar, en batmandräkt, en docksäng, ett dockhus, en barnvagn, inlines, ett komplett ryktset, 200 kilo duplo och en klassuppsättning av termobyxor.

Vi pratar barnprodukter till ett anskaffningsvärde av flera tiotusentals kronor. Hmm"vi pratar en fet weekendresa för mig och min fru - om jag lyckas sköta mina kort på den digitala loppmarknaden.

Tar en kort paus vid datorn, och plötsligt rinner geisten ur mig.

I två långa artiklar får jag väldigt klart för mig att ingen vill ha våra gamla barnprylar. Vi har vårdat dem i onödan, för nu är det full fräs i konjunkturen och bara losers köper begagnat.

"I dag väljer mammorna barnvagn på samma vis som när de köper en handväska eller ett par nya skor. Det ska matcha och passa in med vad du har i övrigt", säger ägarinnan till barnaffären där den nya tidens föräldrar rycker i exklusiva märkesvaror utan att fråga vad det kostar.

Sen följer ett hemma hos-reportage hos en ung mamma som anlitade en inredningsdesigner för att skapa dotterns smakfullt inredda barnrum.

Prislapp: 40 000 kr.

"Med butikens hjälp har jag fått ett rum som blev precis i min smak", berättar mamman. Och slår aningslöst huvudet på spiken.

För det handlar ju inte om barnet. Det handlar om att mamman och pappan ska få manifestera sin köpkraft och samtidigt säkerställa att något så odesignat som ett barn matchar deras livsstil utan att störa. En skön accessoar, liksom.

Vad dom i själva verket visar är en vriden inställning till föräldraskap. Folk som lägger 10 000 på en barnvagn eller 5 000 på en bilstol med inbyggd dvd-spelare har antingen för mycket pengar eller för dåliga prioriteringar.

Barn blir inte som man klär dom. Dom blir som man lär dom. Och det är nog egentligen det som gör mig mest beklämd när jag läser om de nya yuppieföräldrarna. Tanken på hurdana de små lyxbebisarna blir som vuxna. Jag hoppas att dom tills vidare kräks och skiter så mycket dom orkar.

Anders Westgårdh

ARTIKELN HANDLAR OM