Han är myndig nu - vi äger honom inte

KOLUMNISTER

Natten till tisdag 25 oktober 1988 var mörk och regnig. Klockan var runt fyra på morgonen. Avståndet till sjukhuset var kort och trafiken var obefintlig. Ändå körde jag mot alla rödljus för jag var nervös och rädd.

Lite mer än två timmar senare var allt klart, och vi hade fått vårt första barn. I morgon fyller han 18 år och till helgen ska han gå på krogen med sina kompisar, vifta med legget och dricka gud vet vad.

Det är oåterkalleligt. Han är myndig. Vi äger honom inte längre. Vi måste släppa taget.

Vi åkte hem i den blå Saaben. Jag drog barnvagnen över en tröskel i flera nätter. Sedan släppte han skallran, reste sig på bägge benen, gick till skolan, köpte egna jeans, fick hår under armarna och nu är han alltså myndig. Om han vill kan han redan i morgon tatuera sig, donera blod, skaffa ett Visakort, köpa cigaretter och gifta sig. Utan att vi kan hindra honom.

Det kom så plötsligt. Det känns lite snopet. Det var ju så mycket jag hade tänkt att vi skulle göra, så många grejer jag skulle visa och förklara. Om zen, livet och konsten att sköta en moped.

Någon moped blev det aldrig, och kanske inte så mycket annat heller av det som stod på min mentala lista av gemensamma upplevelser. Den långa fiskeresan blev en halvdag vid en damm.

För det kom så mycket annat emellan. Tömma diskmaskin, klippa gräs, sitta i telefonkö, koka makaroner, torka rent, gå på föräldramöte och komma hem för sent och för trött för skogen och fotboll och bilar och allt sånt som män ska överföra på sina söner.

Det gick bra ändå. Nu står han här i ny kavaj och mina strumpor och stampar rastlöst med foten för han är på väg ut för att skapa sitt eget och jag önskar honom all lycka med en tår i ögonvrån.

Det känns som att det är ett sekel mellan hans värld som 18-åring och min värld vid samma ålder. Världen 2006 är dubbelt så konstig som världen 1988, då han föddes. En av få likheter är att presidenten heter Bush.

Jag blev myndig 1974, men bar mig inte särskilt myndigt åt. Det behövdes inte. Världen var så mycket enklare då. Den blippade inte så förbannat. Det fanns jobb även för slackers. Saker var något mjukare, och kanske människor också. Jag hoppas att han får minnas sin ungdom i samma romantiska skimmer.

Men mest hoppas jag att han också kör mot rött en regnig natt -för att få det jag fick. And may you stay forever young.

Anders Westgårdh

ARTIKELN HANDLAR OM