Mejla

Kerstin Weigl

Publicerad:
Uppdaterad:

Små barn jublar åt dånande bombplan – jag vill inte tycka om det

Publicerad:
Uppdaterad:
1 av 24 | Foto: URBAN ANDERSSON

Han heter Oleg. Han är sex år. Han får denna dag lära sig att Rysslands bombplan flyger högst och har pansarvagnar, hur många som helst.

Vi står vid Belruskaya station, med utsikt mot paraden. Oleg har en underbar dag. Hans stridsuniform måste ha packats upp på morgonen, vecken syns i det tunna tyget. Han ler och visar gluggen.

Bomplanen ovanför oss släpper ut rök i de ryska färgerna.

Oh! Ah! Hurra!

Denna morgon har jag vaknat av ett dovt tuggande ljud: pansarvagnar utanför mitt fönster, på väg till uppställning vid Röda torget. Nu jublar barn åt dånande bombplan. Krigsljud. Jag tycker inte om det. Jag vill inte tycka om det.

Samtidigt: Dagen är ljuvlig, människor rör sig med mjuka rörelser på de rensopade gatorna, de tar av sig jackorna. Och ler. Unga människor kysser varandra i solen.

Jelena Stukalov, en 56-årig advokat från St Petersburg håller porträtten av pappa och farbror tryckta mot magen. Två gånger fick hennes farmor dödsbud om farbror Alexander, båda gånger felaktigt. Han dog först 1949 i en flygolycka.

Vad betyder Segerdagen för henne?

– Allt!

Hon drar efter andan.

– Det är något genetiskt för ryssar.

Tårarna rinner bakom solglasögonen.

– Pssht! Pshht!

Så låter Olegs pistol av plast. Lillasyster Milana är bara två och har vit mössa. Pappa Edmund Vasilinitski och mamma Angeliva Potanina säger att livet i Ryssland är gott.

Han är en stor grov varm man, arbetar i en privat firma med avloppssystem. Hon är hemma med barnen. De har råd. Det är han som för ordet. Jo, han vet att EU-länderna inte deltar i firandet.

– Fegisar, säger han vänligt. De skulle ha varit här och delat våra känslor. Men de är rädda för USA.

Nu sitter Oleg högt på pappas axlar. Titta, planen flyger lika högt som USA:s! Nej - högre!

Vem är jag att säga mot. Oleg är sex år och har en underbar dag. Han har uniform och ett smittande leende.

Genom honom förs hjältesagorna vidare. Barn har kväll efter kväll vittnat i rysk tv om Rysslands ärorika minnen. Vem kan ifrågasätta en hjälte som är omkring 120 centimeter lång och saknar framtänder?

Om vad som hände efter 1945, om kommunismens brott, får Oleg ingenting veta. Eller om annekteringen av Krim? Ukraina. Mordet på oppositionelle Boris Nemtsov i februari?

Medan jag skriver hörs musiken fortfarande från de många högtalarna utefter huvudgatan Tverskaya. Jag har sett flera hundra tusen människor vandra förbi. Det var rörande. De höll bilder på döda släktingar framför sig som sköldar.

Av: Kerstin Weigl

Publicerad:
Publicerad: