Mejla

Kerstin Weigl

Felet är att socialtjänsten vägrar erkänna sitt misstag

Publicerad:
Uppdaterad:
Foto: KRISTER HANSSON
Tobias hat kämpat för sin son i tre års tid.

Ytterst handlar fallet Tobias om svenska myndigheters oförmåga att medge misstag. Socialtjänsten gjorde fel som lovade bort den nyfödde pojken till ett ungt par.

Så dök en engagerad biologisk pappa upp.

Men då gick det inte att rätta till felet.

Så tolkar jag historien. Allvarligt, bedrövligt men även typiskt är att ingen i Bollnäs svarar på frågor, fast de lösts från sekretess. De vägrar. De – socialtjänstemän, chefer, politiker – gömmer sig bakom en självuppfunnen "princip" om tystnad.

Varför följdes inte socialtjänstlagen som säger att en biologisk förälder ska stöttas?

Varför är det Tobias som ska utredas fast det inte är han utan den biologiska mamman som har brister?

Varför utelämnas den första psykologens starkt positiva beskrivning av hur Tobias fungerar som pappa?

Varför arbetade man inte för att lösa spänningarna mellan Tobias och de besvikna familjehemsföräldrarna?

Vilket stöd har socialtjänsten för påståendet att det faktum att pojken är för tidigt född är ett hinder att flytta till pappa?

För att nämna några av frågorna som ingen vill ha. Bollnäs har gjort fel på fel.  Flera experter plockar sönder besluten.

Till exempel: Att pojken kan få hjärnskador om han börjar dagis före tre års ålder är till exempel ”osannolikt”, säger barnläkaren och experten Lars Björklund i Sveriges radios gedigna genomgång av fallet. Han har gått igenom journalerna.

Vi har domstolar som ska se sakligt på svåra ärenden. Men det domstolen har att utgå från är socialtjänstens utredning som kan innehålla faktafel, missuppfattningar och ostyrkta påståenden som aldrig korrigeras, utan blir ”sanningar”. Jag har sett det många gånger.

Högsta förvaltningsdomstolen kommer snart med slutliga avgörande tom vad som är ”bäst för barnet”. Vad det nu är.

Tre år har gått. Säkert är det unga rejäla paret i Bollnäs fina föräldrar. ”Bäst för barnet”, rentav. Vad vet jag.  Det är inte poängen här.

Låsningarna är poängen. Vad är det för fel på svenska myndigheter? De är inte onda människor. Vari bottnar skräcken och skammen för att ta in ny information, medge misstag och ändra beslut?

Se där en fråga större än socialtjänsten i sig.

avKerstin Weigl

Publicerad:
ARTIKELN HANDLAR OM