Mejla

Hateff Mousaviyan

Lilla Kafferosteriet tänker hållbart men pikas av White Guide

Vet ni vad jag kan uppskatta? Företag som är schyssta och rimliga utan att göra världens grej av det. Som bara är just det, schyssta och rimliga, utan att det tvunget måste framhävas som ett försäljningsargument.

Lilla Kafferosteriet i Malmö är för mig ett sådant ställe.

Det här är inget som har kommunicerats utåt, men jag råkar veta att de på senaste tiden har gjort en satsning för att minska sitt matsvinn (eller kaksvinn som det heter i deras sfär). Det innebär att de bakar lite mindre för att inte behöva slänga så mycket.

 

Lilla Kafferosteriets nya kaksvinnspolicy är, som ni hör, inte världens grej. Det är klokt och ansvarstagande, kanske rent av smart ur någon slags affärssynpunkt, men det är verkligen inte världens grej. Gudarna ska dock veta att dagens företagare har försökt vinna mark på betydligt mindre miljöinsatser än så.

Att grönmåla sin väg till ett bättre varumärke är knappast någon ny företeelse. Det amerikanska begreppet “greenwashing” myntades redan 1986, men har nu fått något av ett uppsving i och med miljöfrågans framväxt.

Snarare än att nagelfara företagen som försöker opportunistrida på miljövågen tycker jag att det kan vara intressant att titta på de som gör det motsatta, alltså de som gör en insats utan att det nödvändigtvis är del av någon noga uttänkt marknadsföringsstrategi. Som Lilla Kafferosteriet med kaksvinnet.

 

Ibland går det att utläsa en massa fint ur den här sortens icke-PR: som att det schyssta och rimliga ses som så pass självklart att man inte behöver fjädra sig med det.

Samtidigt – eftersom det här varken är eller någonsin har varit en drömvärld – verkar det grönmålande PR-arbetet fortfarande behövas för att vissa åskådare ska fatta vinken.

Restaurangguiden White Guide ger till exempel sken av att behöva ha någon som stavar hållbarhet högt för dem.

I sin recension av Lilla Kafferosteriet (publicerad nu i oktober 2019) skriver de bland annat såhär:

“Caféet är med sin hemmakänsla, udda möbler och många rum med rätta populärt, vilket ibland medför köer och fram på eftermiddagen kan det vara ganska utplockat i disken. Är du på jakt efter en jobbfika bör du dock dra vidare – här finns varken wifi eller eluttag tillgängligt för gäster.”

 

Här kände White Guides recensent tydligen att det var viktigt att påpeka att det inte alltid finns stora, osäljbara berg av kakor i disken. För att inte tala om bristen på wifi och eluttag!

Fy, hemska tanke, det här är inget som högpresterande Macbook-användare mitt i livet ska behöva utsättas för.

 

Inte för att jag tidigare har gått runt och hållit White Guide som någon slags matmoraliskt måttsnöre, men det här var faktiskt trist att se. Folk tycks ändå lyssna på White Guide och värdera deras omdöme. Det medför ett visst ansvar.

avHateff Mousaviyan

ARTIKELN HANDLAR OM

Malmö

Matsvinn