Mejla

Johanna Frändén

Hon ska utmana Macron om presidentposten

Valérie Pécresse, 54, har valts till det franska högerpartiet Republikanernas presidentkandidat.
Valérie Pécresse, 54, har valts till det franska högerpartiet Republikanernas presidentkandidat.

KOLUMNISTER

Ska Frankrike få en kvinnlig president till slut? Emmanuel Macron har i alla fall fått en ny utmanare om ämbetet i vår och det är någon som inte bara samlar missnöjesröster på yttersta högerkanten.
När högerpartiet Republikanerna gick till primärval häromdagen valde de, något oväntat, Parisregionens ledare, den 54-åriga Valérie Pécresse, till sin presidentkandidat. En klassisk högerpolitiker utan uppenbara böjelser för det radikala. ”Två tredjedelar Merkel och en tredjedel Thatcher”, som hon själv beskriver sig.

Valet av en kvinna som högerkandidat är ett rejält slag i glastaket. Partiet som givit oss presidenter som Charles de Gaulle, Jacques Chirac och Nicolas Sarkozy har aldrig tidigare vaskat fram en kvinnlig presidentkandidat. Pécresse fick snabbt ett lyft i opinionsmätningarna förra veckan. Med 16 procent av väljarstödet placerade hon sig direkt på delad andraplats tillsammans med Marine Le Pen, knappt tio procentenheter bakom Macron som samlar en fjärdedel av de franska rösterna just nu. Men det var bara en första mätning. I veckan visade en popularitets-gallup att hela femtio procent av fransmännen uppfattar Valérie Pécresse som ”bra och kompetent”. Här leder hon över den sittande presidenten.

Frankrikes nuvarande president Emmanuel Macron har fått en ny utmanare om ämbetet i vår, skriver Johanna Frändén.

 

Vad vill då högerns starka kvinna med Frankrike?
Valérie Pécresses politiska program är traditionellt franskt borgerligt: Banta offentlig sektor, höja pensionsåldern, ta bort 35 timmars arbetsvecka och strama åt landets migrationspolitik. I stora drag göra det som Emmanuel Macron försökt med de senaste fem åren, men ibland tvingats ge upp mot den våg av strejker och protester som förslagen utlöst. Pécresse sägs till och med ha tillhört de republikaner som frestades av en plats i Macrons regering för fem år sedan.

Så hur ska hon då markera skillnad mot den sittande presidenten för väljarna? Kanske fick vi en fingervisning i helgen. På frågan i fransk tv om Valérie Pécresse har gåslever på sitt julbord – allt fler fransmän väljer bort delikatessen på grund av tveksam djurhållning – svarade Pécresse ja. Och inte bara det, hon fortsatte: ”Om franskhet inte längre är att ha en julgran, att äta gåslever, att rösta i Miss France, att se på Tour de France….” innan programledaren bröt in. Pécresses kampanjteam gjorde omgående utsagan till en slogan, där man på sociala medier slog fast att äta gåslever, ha en julgran, rösta i Miss France-tävlingen och se på Tour de France är själva essensen av att vara fransk. (Miss France? undrar ni. Ja, fransmännen är av outgrundliga skäl djupt fästa vid skönhetstävlingen, så till den grad att det är ett av landets mest sedda tv-program, år efter år.)

Tour de France avgörs i Frankrike varje år. Första loppet kördes redan 1903.

 

Sedan hände det som alltid händer när politiker slår fast vad det innebär att vara typiskt svensk eller fransk. Det blir bråk och tandagnisslan. För det finns lika många uppfattningar om detta som det finns invånare och det är väl själva poängen med att leva i en fri värld. Franska mainstream-politiker brukar sällan trampa i den här gyttjan. De kastar ofta bara ur sig de republikanska värderingarna om frihet, jämlikhet och broderskap, som ett säkert nationellt identitetskort.
Att Valérie Pécresse försökte flörta med den mer nationalistiska högern är ingen vild gissning. Valet av gåslever, skönhetstävling och julgran placerar henne förstås på deras sida i kulturkriget. Men på den sidan är det trångt, med både Marine Le Pen och uppkomlingen Eric Zemmour längst högerut i presidentracet.
Kanske var det ett spontant felsteg. Förmodligen får uppmärksamheten kring uttalandet Pécresse att hålla sig undan den nationella identitetspolitiken framöver. Alldeles oavsett finns det plötsligt skäl att tro att två presidentkandidater utan högerextrema böjelser går upp i slutrundan i april. Det känns som längesedan det hände.

Av: 

Johanna Frändén

Publisert:

ÄMNEN I ARTIKELN

Valérie Pécresse

Emmanuel Macron

Frankrike