Slopad straffrabatt för unga kan ge orättvisa straff

Foto: ANNA TÄRNHUVUD
KOLUMNISTER

Riksåklagare Petra Lundh tycks inte vara det minsta förtjust i sin utredning om slopad ungdomsrabatt för brottslingar. 

Den lades fram vid en presskonferens i dag som i praktiken handlade om varför nuvarande system borde behållas. 

Detta må låta som en paradox, ja möjligen rent av egendomligt, men det finns, som vi kommer att se, en logisk förklaring. 

Utredningar som har initierats av regeringen presenteras normalt i webbsänd direktsändning från tjusig lokal i Rosenbad av någon plikttrogen tjänsteman som får ett par minuter på sig innan ansvarig minister tar över showen och inkasserar rubriker och inslag i tv-nyheterna. 

Men nu har vi övergångsregering och det vore opassande för justitieminister Morgan Johansson att göra politik av utredningen "Slopad straffrabatt för unga myndiga" och det lilla antalet reportrar som uppbådat intresse var förvisade till någon bortglömd lokal i någon av alla dessa kontorskomplex runt om i Stockholm som regeringskansliet hyr plats i.

Lågt i tak, smutsiga väggar, ändlösa korridorer, en miljö som mest förde tankarna till en agentthriller som utspelar sig i DDR under det kalla kriget.

På en tavla i konferenslokalen stod skrivet "toakod 1027".

Petra Lundh, förhållandevis nytillträdd riksåklagare och ansvarig för utredningen, inledde sin redogörelse med att berätta att Sverige redan i 1734 års missgärningsbalk hade rabatt för unga brottslingar. 

Hon noterade sedan att våra nordiska grannländer och Tyskland dömer unga vuxna mildare och att forskning visar att människor först vid 25 års ålder har färdigutvecklade hjärnor och till fullo kan förstå konsekvenserna av sitt handlande. 

Pedagogiskt på overhead förklarade hon att straffrabatten grundar sig på unga människors outvecklade förmåga att bedöma ansvar, att unga far mer illa i fängelse än vuxna och att samhället har valt att visa tolerans mot tonåringar som begår brott. 

Lundh påpekade också att människor i åldern 18 till 20 är mycket brottsaktiva, men att de flesta som i den åldern begått kriminalitet sedan skärper till sig och lever hederligt.

Och om dessa personer hålls inlåsta längre tid ökar risken för att de ska fasta i en kriminell identitet och återfalla i brott.

Anrättningen tryfferades med att Lundh påpekade att ungdomsbrottsligheten sjunkit de senaste tio åren. 

Så här långt lät presskonferensen mest som ett möte för människor som ska övertygas om ungdomsrabattens förträfflighet. 

Men nu är inte detta en vanlig straffrättslig utredning. En vanlig straffrättslig utredning går ut på att undersöka om någonting ska förändras. I direktiven till denna utredning fanns inte sådant finlir, regeringen ville veta hur rabatten ska slopas. Ingenting annat.

Petra Lundh har med andra ord inget val. Och efter den mångordiga inledningen berättade hon att utredningen föreslår att straffreduktionen för gruppen 18-20-åringar ska slopas. 

I dag får en 18-åring halva det straff som en vuxen hade fått. En 20-åring får 80-procent. I framtiden ska de dömas som de som har fyllt 21. Då finns även livstids fängelse i straffskalan.

Utredningen föreslår samtidigt att den ännu större rabatt som ungdomar från 15 till 17 års ålder blir kvar.

En person som begår ett grovt brott och just fyllt 18 kommer med andra ord att straffas betydligt hårdare än den som är någon månad yngre.

Små marginaler som på goda grunder kan upplevas som mycket orättvisa. Detta är utredarna givetvis medvetna om, men då de egentligen inte vill slopa nuvarande system är deras förslag logiskt. 

Regeringen har rätt i att någonting måste göras. Unga män mördar och mördas i en helt annan utsträckning i Sverige i dag än i jämförbara länder. Ett problem som straffrätten förr eller senare måste adressera.

Men finns det ett bättre sätt än en generellt slopad straffrabatt? Två experter, professor Magnus Ulväng och advokat Bengt Ivarsson, har i ett tillägg till utredningen lagt ett alternativt förslag. 

Om åklagaren kan bevisa att en åtalad 18-åring gjort sig skyldig till upprepad grov brottslighet och att brottsligheten går att knyta till gängkriminalitet så ska han eller hon dömas som vuxen. 

Det är en utmärkt idé. På så sätt undviker vi att onödigt länge låsa in alla de unga som bara begår ett grövre brott och sedan blir laglydiga. 

Det finns dessvärre skäl att befara att en sådan lösning är för intelligent för att passa den politiska majoriteten. 

avOisin Cantwell