Lena Mellin: Om Lööf medvetet ljög är hon dum, och det vågar jag intyga att hon inte är

KOLUMNISTER

En korkskalle jobbar på näringsdepartementet.

Han eller hon har fått chefen att framstå som en lögnare.

Det är inte smart, om man vill behålla jobbet.

Klockan nio på morgonen i dag frågas näringsminister ­Annie Lööf (C) ut av Konstitutionsutskottet, KU, för andra gången på nio dagar.

Orsaken till att hon kallades in igen är att hon förra veckan försåg utskottet med felaktiga uppgifter. Det är att leka med elden.

En av KU:s viktigaste arbetsuppgifter är att granska regeringen och enskilda ministrars ­arbete, bland annat genom att fråga ut dem.

Att inte berätta sanningen för utskottet kan stå statsrådet dyrt. Ledamöterna kan bli ­väldigt gramse och kritisera ­ministern hårdare än de ­ursprungligen hade tänkt.

I somras avslöjade Dagens ­Nyheter Tillväxtverkets vidlyftiga representation. Bland annat genomfördes en medarbetardag på femstjärniga Grand Hotel i Stockholm för 855 000 kronor eftersom det var det billigaste (?) alternativet.

Uppgifterna fick Annie Lööf att gå i taket. Verkets general­direktör fick sparken eftersom näringsdepartementet inte längre hade förtroende för henne.

Aftonbladets Richard Aschberg fick då idén att granska ­närings­- departementets representation för att kontrollera om den, till skillnad från Tillväxtverkets, sköttes enligt regelboken.

Det gjorde den inte. Sedan Aschberg begärt ut handlingar flyttades kostnaden för en ­middag till Centerpartiet och statssekreteraren fick betala en spritnota ur egen ficka i stället för med skattepengar.

Det var där någonstans det gick snett under förra veckans KU-utfrågning av Annie Lööf.

För att förekomma Afton­bladets publicering hade nämligen en av Lööfs lojala medarbetare gett handlingar som Richard Aschberg begärt ut till Sveriges Radios Ekot och dessutom ­erbjudit en intervju med stats­sekreteraren.

I intervjun berättade Håkan Ekengren att Annie Lööf själv ­tagit initiativ till att kolla ­representationen och att felaktigheterna då hade uppdagats.

Det var själfallet rent påhitt. Det var ju Aftonbladet, inte ­departementet, som hade ­initierat granskningen.

Men inte nog med det. Ekengren berättade också att näringsdepartementet låg bra till när det gällde internrepresentationen jämfört med andra departement. För säkerhets skulle skickades listan till Ekot.

Men det var uppgifter som Richard Aschberg begärt ut. Dock hade han inte fått dem än, han fick listan först dagen därpå. Ett dygn efter Ekot försågs han med uppgifterna av departementets politiska ledning.

När Annie Lööf frågades ut i KU i tisdags förra veckan hävdade hon att ”handlingen lämnades aldrig till Ekot”. Att det var ett rent falsarium berättade ­nyhetsprogrammet själv ett par dagar senare.

Lööf gjorde då raskt en pudel och erbjöd sig att återkomma om utskottet så önskade. Det gjorde det.

Det är mycket svårt att tro att Annie Lööf med vilja vilseledde, eller rent av ljög, för KU. I så fall vore hon dum och det vågar jag intyga att hon inte är.

Däremot har hon åtminstone en korkad medarbetare som inte ser till att hon får korrekta under­lag. En person som inte förstår att i sådana här fall kommer sanningen alltid att komma fram.

Ett huvud, eller kanske flera, kommer att rulla på närings­departementet. Annie Lööf har redan varit tillräckligt i blås­väder i år för att tolerera att hon får bära hundhuvudet för andras bristande omdöme.

Fotnot: Justitieombudsmannen, JO, kritiserade i mars regeringskansliet för att det tog dem tre dagar att lämna ut listan över departementens internrepresentation till Aftonbladets ­Richard Aschberg.

JO slog också fast att ”i den mån myndighetens företrädare informerade andra medier om de uppgifter anmälaren begärt ut innan denne fick del av dem kan lämpligheten i detta enligt min mening ifrågasättas”.

avLena Mellin

ARTIKELN HANDLAR OM