Mejla

Peter Kadhammar

Ukrainakrisen är vår tids viktigaste fråga

Publicerad:

KOLUMNISTER

Ukraina är den viktigaste frågan i min livstid, och din också. Ukraina borde vara den fråga som väcker en generation och formar dess syn på världen. Så var det för ungdomarna som protesterade mot USA:s krig i Vietnam.

Solidaritet var de ungdomarnas djupaste erfarenhet. Lagens betydelse deras viktigaste insikt: även små hade rättigheter.

Små länder kunde inte hävda sig mot stormakternas flottor, stridsplan och atombomber. Men de hade lagen på sin sida och den sa att den svage har rätt att ­skapa sin egen framtid ­precis som den starke.

Amerikanska B52-or fällde bombmattor över Vietnams djungler. Amerikanerna sa att de stred för demokrati. Den som kritiserade bomberna hatade Amerika och friheten.

Men lagen var på vietnamesernas sida. Deras rätt att själva bestämma över sitt land var grunden solidaritetsrörelsen byggde på. Rätten besegrade bomberna.

I Europa trodde vi att rätten hade segrat även i vår världsdel. Vi hade blivit klok­are, byggt regelverk, skrivit avtal. Efter murens fall upplevde världsdelen de bästa 25 åren i sin historia. Jordens blodigaste kontinent skapade en ny epok, fredens epok.

Sedan invaderade Putin Ukraina därför att han tyckte att landet fick fel regering.

Ryssland försöker smälla i oss att styckningen av Ukraina handlar om den ryska minoritetens rättig­heter (som ingen kunnat ­visa blivit kränkta), om västligt ränkspel och ”fascism”.

En bisarr Putinvänster har formerat sig i Västeuropa och uttrycker förståelse för stormaktens rätt att över­falla och slå sönder sin ­svaga granne.

Argumenten är många och aparta, bland annat att USA 1999 bombade Serbien och att en del av Ukrainas befolkning kan misstänkas ha fel syn på andra världskriget.

Det borde bildas en solidaritetsrörelse med Ukraina. Men det kommer inte att ske. Spillrorna av vänstern håller på den starke mannen i Kreml för han är emot USA.

Dessutom leds Ukraina av en konfektyrfabrikör och ­inte en diktator med basker.

Borgarna vet inte hur man bygger solidaritetsrörelser.

Krisen är den farligaste i vår tid. En stormakt ändrar gränser och attackerar grannar. Hur svarar de andra stormakterna?

Krafterna som sätts i rörelse kanske inte går att stoppa. Som när första världs­kriget började 1914.

Av: Peter Kadhammar

Publicerad:

ÄMNEN I ARTIKELN