Mejla

Sanna Lundell

Inga kvinnokroppar föds perfekta - de ska späkas och ändras hela livet

KOLUMNISTER

Var femte trettonårig tjej bantar. Varannan femtonårig tjej känner sig överviktigt trots att bara 12 procent av de tillfrågade femtonåringarna faktiskt är överviktiga, visar en ny undersökning från Folkhälsomyndigheten. Bloggtjejer skryter om sina fettsugningar av innanlåren för att uppnå det åtråvärda så kallade lårgapet, eller #thighgap som det heter på instagram.

Det nya kvinnokroppidealet efter heroine chic spås vara den supermuskulösa kvinnokroppen. ”Strong is the new skinny”. Och kom inte och säg att det är bättre. Att det är hälsosamt att träna, för vi vet alla att den supermuskulösa kroppen endast uppnås genom stora försakelser och självspäkning som heter duga.

Få kvinnokroppar föds nämligen supermuskulösa och slimmade kroppar är nödvändigtvis inte ett dugg mer hälsosamma än andra låt oss säga mulliga kroppar.

De kan se ut som skit på insidan. För evigt skadade av inre stress och ångest till exempel. Detta nya ”strong” kräver mer än heroine chic, och det är också poängen. Ju svårare att uppnå, desto mer åtråvärt.

Dieter ingår numer i själva schemat över kvinnligt vuxenblivande. Att bli vuxen innebär att börja späka sin kropp. Måla den, klä den, ändra den, banta den, träna den, kontrollera den. Det blir inte bättre av den här hälsotrenden, för den är bara ytterligare ett förtäckt hån mot oss alla med snippa. Om nu hälsan stod i fokus och inte den tonade kroppen så vore det väl fint om vi i stället för bilder på tränade bakdelar fick se röda pumpande hjärtan, läsa om förbättrade blodfetter, enorm lungkapacitet och så vidare.

Kan vi inte bara få vara i fred? Kan vi inte bara få slippa kroppshetsen, kroppspaniken, kroppsfixeringen?

Under mitt 36-åriga kvinnoliv har jag varit med om följande kvinnoideal som jag har förväntats förhålla mig till och önska uppnå: söt lockhårig blond dockflicka, lång och långbent supermodell à la Cindy Crafoord och Claudia Schiffer. Plattbystad supersmalis à la Kate Moss. Ett gäng supercoola rock-tjejer vars gemensamma nämnare förutom cool har stavats utmärglad. Silikonet kom in i bilden och plöstligt skulle allt vara smalt utom tuttarna. Sen kom Beyoncé och Kim Kardashian och silikonet flyttades från titsen till rumpan. Allt smalt utom rumpan. Lika jävla omöjligt att uppnå som heroine chic eller långbent 90-tals supermodell.

Alla dessa bilder som säger att vi borde bli någon annan. Att den vi är inte duger. Dessa bilder som håller oss fångna i känslan av att aldrig vara nog. Ständigt gnagande känsla av missnöje. En sann patriarkal akt. Att hålla kvinnors självkänsla ständigt skadad. Ständigt under kontroll.

Himmel

Ljuset. Dagarna är inte längre till större del mörka. Vi går mot ljusa tider nu och i går hörde jag talgoxen sjunga så där som den gör på våren.

Yara, 8 år, mördades i april förra året.

Helvete

Kan inte släppa Yaras död. Det besinningslösa våld hon utsattes för, det lidande, den förnedring och hopplöshet som blev hennes sista månader i livet gör så ont att ta in. Hur kan människan vara så ond?

Av: 

Sanna Lundell

Publisert:

ÄMNEN I ARTIKELN

Sanna Lundell