Åtgärda problemet med politiska nämndemän – annars väntar katastrof

Foto: JESSICA GOW / TT
KOLUMNISTER

En majoritet av domarna i våra tingsrätter är politiskt tillsatta. Det låter galet och för tankarna till totalitära system som i Nazityskland och Sovjetunionen. Men så är det. En politiskt tillsatt nämndemans röst väger lika tungt som en jurist-domares. Förr krävdes en enig tolvmannanämnd för att övertrumfa domaren. Det förhållandet har nutida politiker ändrat på. Antagligen med ”demokratiska” argument.

Tanken med nämndemän var säkert god från början. Folk skall ha insyn i domstolarna, som när vi en gång samlades mangrant på tinget. Juristerna måste kunna förklara för folkets representanter hur och varför de dömer. Juridiken kan behöva en dos folkligt förnuft och att den gamla tolvmannajuryn kunde övertrumfa domaren var möjligen en säkerhetsgaranti mot domare som blivit tokiga. Visst.

Men därifrån borde steget vara långt till att ge folkets representanter majoritet över juristdomarna. Likväl är det så vi har det i tingsrätterna.

Den svenska modellen påminner om länder med jurysystem där en grupp särskilt utvalda medborgare avgör själva skuldfrågan och yrkesdomarna därefter expedierar själva domen. Det är ett krångligt system eftersom de medborgare som kallas, eventuellt med lottens hjälp, måste förhöras och kollas. En vit jurymedlem i USA får exempelvis inte ha uttalade föreställningar om svarta personers speciella benägenhet för brottslighet. Då diskvalificeras den påtänkta jurymedlemmen.

I Sverige har vi ett förenklat system där riksdagspartierna tillhandahåller folk. Det har nu blivit ett alltmer rättsosäkert system. Vi riskerar nämligen att inom kort få en nämndemannakår som till en femtedel består av sverigedemokrater. Det vore katastrofalt för den dömande verksamheten, särskilt i tingsrätterna.

Sverigedemokraternas syn på förhållandet mellan utländskhet och brott är välkänd. De anser att viss etnicitet är mer disponerad för brottslighet än den de betraktar som äktsvensk. De anser att i synnerhet sexualbrott är typiska för viss etnicitet. De anser att islam är ett hot mot det svenska samhället och att muslimer är extra farliga.

Den typen av uppfattningar omfattas av den svenska yttrande- och åsiktsfriheten. Det står därför det politiska partiet SD fritt att agitera för den människosynen och koppla sitt kriminalpolitiska program till sådana föreställningar.

Men en domare får inte vara anfäktad på det viset. Lika litet som en amerikansk jurymedlem får ha en negativ förhandsinställning till svarta brottsmisstänkta.

Problemet blir sannerligen inte mindre av att sådana människor som SD:arna tycker särskilt illa om är överrepresenterade på de anklagades bänk i våra domstolar. Precis som SD:arna själva envetet och kraftfullt hävdar. Fast deras förklaring till detta faktum bygger på föråldrade rasteorier snarare än på sociologisk vetenskap och kriminologi.

Sverigedemokrater är alltså i princip omöjliga som lekmannadomare. Fast ju mer partiet växer, desto fler SD-domare riskerar vi att få. Det är en fara som inte gick att förutse när systemet infördes för länge sen. Då fanns inte den här typen av högerextrema nationalistpartier och nazisterna på 30- och 40-talen satt inte i riksdagen.

Man kan visserligen hävda att felaktiga och politiskt motiverade domar
i tingsrätterna kan korrigeras i högre instans där yrkesdomarna är i majoritet. Åtskilliga exempel finns. Som när tingsrätten i Göteborg dömt tokpolitiskt i några terroristmål och hovrätten därefter tvingats korrigera till frikännande. Men det är en både krånglig och riskabel säkerhetsgaranti.

Problemet måste alltså åtgärdas. Vi kan ju inte ha en växande partikader av domare som är principiella motståndare till elementär rättssäkerhet och öppet tar avstånd från principen om allas likhet inför lagen.

En lösning på problemet vore naturligtvis att helt avskaffa nämndemannasystemet. Den traditionsbundna föreställningen om folkets insyn i rättssystemet gäller knappast längre. I nutiden tillhandahåller massmedierna den insynen.

En annan och enklare variant är att reducera de tre nämndemännens röster till en enda röst för att åtminstone undvika uppenbart politiska domar.

En krångligare väg vore att skapa ett nytt uttagningssystem för att undvika politikermonopolet. Exempelvis genom först lottning och sen lämplighetsprövning. Antagligen är det för dyrt och komplicerat. Hela systemet är redan dyrt så det förslår.

Något måste i alla fall göras eftersom vi inte kan fylla våra domstolar med allt fler uppenbart olämpliga domare.

Och till de SD:are som nu känner sig kränkta och ämnar mejla synpunkter på mitt utseende, min ålder och min extremt låga IQ – SD:arnas vanligaste politiska argumentation – har jag bara en enkel fråga. Vad skulle ni själva tycka om att ställas inför rätta om domarnas majoritet bestod av vänsterpartister?


FÖR ÖVRIGT ANSER JAG ATT...

Första åtgärden för att rädda Svenska Akademien måste bestå i att välja in förre hovrättspresidenten Fredrik Wersäll på stol n:o I. Denne man är av rätta virket, lysande jurist och förtjänstfull före detta ordförande i Pressens opinionsnämnd. Han vore ett perfekt stöd för Horace Engdahl för att skapa ordning.

Skolan bör förstatligas och återdemokratiseras. Den så kallade valfriheten är bara ett njutningsmedel för överklassen och en teknik för att öka klassklyftorna.

Det här är Jan Guillou 00:43
ARTIKELN HANDLAR OM

Juridik

Politik