Stödundervisning ska vara en självklarhet för skolans elever

Jag började skolan i mitten av 1980-talet. En ful förorts­skola med halvrisigt rykte. ­Media rapporterade flitigt om nedskärningarna som hade börjat redan då och jag minns slitna skolböcker, stenciler, stökig stämning, hög ljudvolym, halvt ­utbrända lärare, för stora klasser och en oroad missnöjd mamma som betvivlade skolans kapacitet att klara läget.

Men jag minns också special­lärarna som ett naturligt inslag i skolan. Nästan alla i klassen hade under lågstadiet någon liten period när de var i behov av extrahjälp. Och vi fick den.

Till och med jag som var en av de där duktiga flickorna som alltid hade alla rätt, satt som ett litet tänt ljus längst fram och älskade fröken, fick knalla i väg till special­läraren när vi kom fram till det där med att skriva skrivstil som jag tyckte var lite krångligt.

Det krävdes ingen adhd-diagnos för det, ingen utredning eller ­månader i kö till utredning för den delen heller. Att vissa barn behövde extrahjälp med vissa skolmoment sågs som en självklarhet och inte ett undantag.

Nu ser läget brutalt annorlunda ut. Enligt Lärarförbundets rapport ”Lyssna på lärarna – så kan alla elever nå målen” uppger sex av tio lärare att minst en elev per klass inte får det särskilda stöd som hen behöver. 40 procent av lärarna uppger att det inte bara är ett utan flera barn i varje klass som inte får det stöd de behöver.

Var fjärde lärare uppger dess­utom att deras skolor kräver en medicinsk diagnos för att de ska sätta in extraresurser för stöd­undervisning. De bryter alltså mot skollagen som slår fast att ­alla elever som riskerar underkänt har rätt till extra stöd. Skolorna skyller på bristande resurser och barn med medicinska ­diagnoser ger skolorna de där ­extra pengarna som behövs.

Men inte ens det räcker. Barn med medicinska diagnoser får ­inte heller det stöd de behöver. Tre fjärdedelar av de tillfrågade föräldrarna i en rapport som ­Attention - riksförbundet för ­personer med adhd och andra neuropsykiatriska funktionsnedsättningar har låtit göra, svarade att deras barn får otillräckligt stöd i skolan.

Det finns något väldigt skrämmande i de här uppgifterna som är fullständigt oacceptabla och plötsligt blir det inte ett dugg konstigt utan fullt rimligt att så många barn och unga diagnostiseras med adhd i dag.

Hellre en diagnos för mycket för att få rätt till extrastöd i skolan än ett osett barn, ­underkända prestationer, bruset barnasjälvförtroende, och evig föräldrakamp.

Himmel

Veckans modigaste man är utan tvekan Robert Hannah som kom ut ur garderoben trots att han riskerar att för all framtid uteslutas ur den kristna assyriska gemenskap som han kommer från.

Helvete

Den kemiska gasattacken i Syrien som tros ha dödat cirka 1 200 personer varav många barn i förrgår. Ren ondska.

avSanna Lundell

ARTIKELN HANDLAR OM