Marken gungar under Romsons fötter

1 av 12 | Foto: Jonas Eng
Språkrören Gustav Fridolin och Åsa Romson.
KOLUMNISTER

Marken gungar under fötterna på Åsa Romson.

Spekulationerna om vem som ska ta över efter henne är redan i full gång.

Det är inte ett gott tecken. För henne.

Röran i Miljöpartiet tilltar för varje dag. Valberedningen hade redan föreslagit att språkrören Gustav Fridolin och Åsa Romson väljs om på kongressen om drygt två veckor.

Men på måndagsförmiddagen meddelade duon att de ställer sina platser till förfogande. Finns det andra och dugligare kandidater så är det fritt fram för dem att kliva fram.

Manövern var tänkt att stärka Romson och Fridolins mandat. Språkrören och deras staber trodde att de trots allt skulle omväljas och därmed gå stärkta ur striden.

Det ser ut att bli ett komplett misslyckande. Åtminstone för Åsa Romson.

Bara timmar efter språkrören lämnat sitt överraskande besked var spekulationerna i full gång om vem som blir hennes efterträdare som språkrör. Och det var inte resten av världen som ägnade sig åt namedropping. Det var de gröna själva.

Marken gungar alltså under fötterna på Åsa Romson. Om inget oförutsett inträffar, som exempelvis en feministisk räddningsaktion, löper hon överhängande risk att inte omväljas.

■ ■ ■

Romson har inte gjort någon succé som statsråd. Hon fällde en tår när regeringen lade om flyktingpolitiken, det gav inget stabilt intryck.

Rader av underliga uttalanden har hon själv blåst upp genom att vägra ta avstånd från dem. Ta det senaste, då hon kallade terrorattentaten i New York för ”olyckor”. Efter uttalandet menade Åsa Romson att de hade varit olyckliga för Mehmet Kaplan som då ledde organisationen Unga muslimer.

Ja, fast det var inte det som var ämnet i SVT-intervjun. Om attentaten varit olycksamma för Kaplan eller inte.

Nu tycker uppenbarligen flera av hennes partikamrater att det räcker. De vill att Isabella Lövin tar över som Miljöpartiets kvinnliga språkrör.

Det här ställer till problem, inte bara för Miljöpartiet utan även för statsminister Stefan Löfven (S). Han har redan en lucka efter bostadsminister Mehmet Kaplan (MP) som tvingades lämna regeringen för drygt en vecka sedan. Han hade gjort en rad mindre välbetänkta uttalanden och befunnit sig på fel möten.

Nu riskerar Löfven att bli av med ytterligare ett statsråd (MP). Vad betyder det? Att det bästa är att vänta med att utse en ny bostadsminister till andra halva av maj, efter Miljöpartiets kongress? Och därmed ta itu med alla eventuella luckor vid ett och samma tillfälle?

Då riskerar han att framstå som handlingsförlamad. Som en person som inte lyckas vaska fram en minister på flera veckor. Det är trots allt många som känner sig kallade till de uppdragen.

■ ■ ■

Att tvingas till en större regeringsombildning  är sannolikt det sista Löfven önskar sig just nu. Hela hans tid vid makten har kantats av stor dramatik. Från det parlamentariska läget, till hot om nyval och höstens omvälvande flyktingkris.

Arbetsro är det regeringen behöver, inte en massa färska ministrar som måste sätta sig in i sina arbetsuppgifter.

Den interna kritiken mot språkrören har, fram till i går, inte varit särskilt skarp. Språkrörens beslut att ställa sina platser till förfogande gav därför initialt intryck av att de tagit till mer våld än nöden kräver.

Men de hade sannolikt inte läst av partiopinionen korrekt. Det visar inte bara det faktum att spekulationerna om Romsons efterträdare kom igång direkt. Utan också att förre språkröret och ledamoten av EU-parlamentet Peter Eriksson plötsligt hoppade på den avgående partisekreteraren Anders Wallner.

– Jag tycker att det är väldigt bra att han avgår, sade Eriksson. Jaha. Ville han strö salt i såren, eller vad?

Det sista är inte sagt i den här historien. Det är ett som är säkert.

avLena Mellin

ARTIKELN HANDLAR OM