Språkrören spelar högt – det kan gå käpprätt åt skogen

1 av 6

Språkrören Fridolin och Romson spelar ett högt spel.

Förlorar de utlöses den värsta regeringskrisen på över ett decennium.

Vad som ligger bakom MP-rörens besked om att de ställer sina platser till förfogande på partikongressen om tre veckor är oklart.

Men oavsett förklaringen är det att ta till mer våld än nöden kräver. Och strategin, om åtgärden kan kallas det, kan leda rakt ner i fördärvet.

Valberedningen har redan föreslagit att kongressen i slutet av maj väljer om Åsa Romson och Gustav Fridolin som partiets språkrör. Men nu vill de alltså att valberedningen på nytt kollar om det finns andra och bättre kandidater.

I den bästa av världar slutar hela manövern som Fridolin och Romson hoppas. Nämligen att de får ett nytt och starkare mandat från kongressombuden.

Ett betydligt sämre utfall är om ett av språkrören, läs Gustav Fridolin, blir omvald. Och det andra, läs vice statsminister Åsa Romson, inte blir det. Hen måste i så fall lämna regeringen och statsminister Stefan Löfven (S) tvingas skaka fram ytterligare en ny minister, utöver någon till den tomma posten som bostadsminister.

Riktigt illa blir det om båda språkrören tvingas bort. För det första skulle det leda till att det dröjer mycket länge innan Miljöpartiet betraktas som regeringsdugligt om partitopparna bärs ut efter bara nitton månader som regeringsparti.

För det andra skulle Stefan Löfven tvingas till en större regeringsombildning. De nya språkrören kanske inte alls passar på Romson och Fridolins poster som miljö- och utbildningsministrar. Att ombilda regeringen är sannolikt det sista Löfven vill just nu.

Hela hans regeringsperiod har kantats av stor dramatik. Från det parlamentariska läget, hot om nyval till höstens omvälvande flyktingkris. Arbetsro är det regeringen behöver, inte en massa färska ministrar som måste sätta sig in i sina arbetsuppgifter.

Räknade de grönas ledning med att språkrörens manöver skulle kunna leda till den mest omfattande regeringskrisen på åtminstone ett decennium? Det får man nästan hoppas att de inte gjorde. Oavsett är uppträdandet oproffsigt.

Den interna kritiken mot språkrören har, av vad som hittills framkommit, inte varit särskilt skarp. Hela manövern ger därför intryck av att partiet tagit till mer våld än nöden kräver.

Men det kan hända att knivarna inte bara slipats utan även använts internt i en omfattning som inte kommit till allmän kännedom. Det skulle i så fall förklara den extraordinära åtgärden från Romsons och Fridolins sida.

Vi har inte sett slutet på den här historien än. Var så säker.

avLena Mellin

ARTIKELN HANDLAR OM