Polacken Wilder får Wien att jubla

KOLUMNISTER

Jag bilade i veckan genom Österrike och jag hörde mig mumla: "Å dessa förbannade åminnelsefester över gubbs som dog för hundratals år sedan!"

Mittåt. Naturligtvis är det bra att vi håller historien levande och att vi hyllar storheter.

Men bjäfset kring åminnelsen!

I Salzburg, där Wolfgang Amadeus Mozart föddes den 27 januari 1756, och där 250-årsjubileet firas som mest intensivt, snubblar man över de motbjudande godis som benämns Mozartkugeln. Det säljs pennknivar med det unga geniets silhuett, grytlappar med hans ansikte, spelande vykort, dockor med hans drag, Hötorgsmålningar av hans födelsehus och väckarklockor med Mozartklang. I huvudstaden Wien är ledande museer detta år fyllda med Mozartparafernalia, kläder och notblad.

I Wien förmodas jag gå till Berggasse 9 varifrån Sigmund Freud skötte sin psykoanalytiska verksamhet. För Freud är det 150-årsjubileum av att han den 6 maj 1856 föddes i den habsburgska staden Freiberg, som i dag heter Pribor och ligger i Tjeckien. Under tystnad förmodas jag betrakta den divan på vilken hans patienter låg medan han skötte sin hokuspokusverksamhet. Andlös beundran inför en schäslong, en

dyscha! Jag kände mig som statist i en Woody Allen-film.

Det var en lättnad att strax efter stöta på ett jubileum som verkligen får mig att ropa hurra. Torsdag om en vecka är det 100 år sedan Billy Wilder föddes i den habsburgska hålan Sucha i Galizien, som nu är en del av Polen.

Det är Billy Wilder som skrivit repliken: "Jag har mött många hårdkokta ägg i mitt liv. Men du är tjugo minuter."

Det är Alfred Hitchcock som formulerat: "Filmindustrins två viktigaste ord är Billy och Wilder."

Jag träffade Wilder en gång - eller åtminstone såg honom. Det var 1995 nånting och jag bodde som korrespondent i Wien. Från Hollywood kom Wilder till den stad, där han bott från det han var åtta gammal. Han gick i skolan, tog studenten och jobbade som skvallerreporter på stadens boulevardblad. Tjugo år gammal drog han sedan till Berlin. När Hitler tog makten 1933 flydde han som jude vidare till Paris, och året därpå, via Mexiko till Kalifornien.

I Hollywood skrev han de kvickaste manuskripten, "Ninotchka" och regisserade de cyniskt muntraste av filmer, "Flickan ovanpå", film noir som "Kvinna utan samvete" och dramatisk sentimentalitet som "Sunset Boulevard". Få filmmakare har erövrat fler Oscar än Wilder.

Om sin arbetsmetodik sa han: "Wilders budskap lyder: Du ska inte tråka ut. Tråka inte ut människor."

I Wiens rådhus - som med tinnar och torn ser ut som ett Disneyritat sagoslott - skulle han med medalj hyllas som stans store son. Wilder kom ut på rådhustrappan och sa:

"Det var rysligt vad uppskattad jag blivit. Då, för femtio år sedan när jag bodde här, hörde jag mej aldrig kallas annat än "den där jävla polacken"."

Sådan är fortfarande tonen i det främlingsfientliga Wien. Den som åker taxi kan på taxis kommunikationsradio höra beställningen: "Kein Fremder bitte!" Kunden har krav på att chauffören ska vara äkta österrikare, inte en invandrare.

Wilder skulle känt sympati med invandrarens språkproblem. Om sig själv sa han: "Min engelska är en blandning av Arnold Schwarzenegger och ärkebiskop Tutu."

Han kunde vara elak i sina beskrivningar. Om Marilyn Monroe sa han: "Bröst som granit och hjärna som en schweizerost."

Om filmkonstens utveckling sa han: "Dagens filmer är fyllda med specialeffekter. Jag skulle inte klara av det. Jag slutade röka därför att jag inte kunde fylla min Zippo."

Under sitt återbesök i Wien släpades han på sightseeing till Freuds mottagning. Han betraktade den berömda divanen: "Den är liten. Så alla Freuds teorier baserar sig på analyser av mycket kortvuxna människor."

Det var Wilder som i "I hetaste laget" skrev den kvickaste slutrepliken i filmens historia. Miljonären får veta att den utklädda kvinna som han förälskat sig i, i själva verket är en man (spelad av Jack Lennon). Miljonären säger: "Well, nobody"s perfect."

Men jubilaren var bra nära.

Staffan Heimerson

ARTIKELN HANDLAR OM