Herregud, så rasistisk texten om ”Jimmie moments” är

Foto: STEFAN JERREVÅNG
En annan typ av ”Jimmie moment”. Jimmie Åkesson dansar på Sverigedemokraternas EU-valvaka.
KOLUMNISTER

Jag såg något på Facebook om ett ”Jimmie moment.”

Min allra första tanke var att det kanske handlar om att man ibland får för sig att man tycker att Jimmie är söt. Lite högstadiekänslor sådär. Som sen går över.

Sen gick det upp för mig att det handlade om en ledare i Göteborgs-Posten.

Och plötsligt exploderade (nåja) svaren på den ledaren.

Jag förstod att det osade lite förbjudna åsikter i texten. Lite sådär blått, borgerligt med en air av ”farbror som har fått nog och nu bryr han sig inte om vems tår han kliver på.” Möjligen att den tangerade någon slags finrasism som är rasism klädd i akademisk skrud med inslag av forskningsrapporter kryddad med siffror. För om man uttrycker sig rasistiskt och hänvisar till ord som universitet och forskare och studie, då är det inte rasism, hallå!

Men värre än så var det nog inte med den där ledaren. Som jag inte läste.

Jag fortsatte bara scrolla förbi indignerade rubriker om ”Jimmie moment”-ledaren.

Behärskat tänkte jag för mig själv: såja såja, hur rasistisk kan den rimligtvis vara? På ledarplats i stor tidning. 2019. Jag är skeptisk. Jag tror att de överdriver. Springer åt samma håll för att någon feltände i en mening och sedan blev gravt missförstådd och överanalyserad med flit.

Jag väntade någon dag, sen läste jag texten, sist av alla, som vanligt.

Och HERREGUD så rasistisk den är.

För mig krävdes tre omläsningar för att orden skulle sjunka in.

Någon har skrivit, någon har släppt igenom och publicerat denna ej återhållsamma främlingsfientlighet som är så rasistisk att Jimmie Åkesson får ett Jonas Sjöstedt-moment.

”Nästa gång röstar jag på vänstern”, tänker Jimmie, ”för så här rasistiskt kan vi inte ha det.”

Det är alltså sant att Kajsa Dovstad skriver en text där hon tycker att det är ett bekymmer att hon inte hittar köttbullar i det arabiska livset.

Att hon undrar om Sverige ”förändras i mer än lagom takt.”

Kajsa gör som rasister många gånger gör, hon väljer att intyga sin icke-rasism genom att berätta att hon en gång hjälpte en somalisk kvinna à la ”jag är inte rasist, jag har svarta vänner.”

Invandringsfrågan är inte svartvit, fortsätter Kajsa.

Jo, det är den. Det är den både bildligt och bokstavligt. Klassamhället likaså.

Svart eller vitt.

Antingen tillstår du att det finns problem med rasism och klass.

Eller så gör du det inte.

Eller så tar du Kajsa-klivet över alla gränser och pratar om vad som är ”svenskt” och ”vanlig mat.”

Kajsas problem är alltså köttbullar.

Och inte ens det. För dagen efter hittar hon en ej arabisk affär, som HAR köttbullar.

Jag har precis haft ett Kajsa moment, och det var riktigt obehagligt.


Bär i mina händer:

  • Varje år tänker jag att jag måste skölja jordgubbarna eftersom jag en gång läste att jordgubbsplockarna inte tvättar händerna så ofta på grund av avståndet till vatten.

Tvår mina händer:

  • Varje år läser jag sedan en text om att jordgubbarna förlorar i smak om man sköljer dem, så då struntar jag i det ännu en sommar. Och jag lever!

Fem saker du inte visste om Jimmie Åkesson 00:45

avMalin Wollin

ARTIKELN HANDLAR OM