Det borde stå: Livet är rätt bra

KOLUMNISTER

Häromdagen hörde jag en dam förklara i radio hur skönt det var att leva i Sverige. Det klagas för mycket, tillade hon.

Ofta görs den sortens uttalanden i ett röstläge som låter ana att den mest adekvata reaktionen från åhörarens sida är att göra honnör och gå upp i enskild ställning.

Men damen i radio talade förvånansvärt vänligt, hon lät mest som om hon hade suttit och solat ute på balkongen och sen återvänt in för att sammanfatta sina intryck. Och ringt till radion. För det var ett sånt program.

Vi har haft fred i nästan tvåhundra år, sa hon, folk är trevliga och till råga på allt har vi fyra årstider att glädja oss åt.

Varje mediearbetare som hörde de orden måste ha känt en stöt av fasa. Inte för att vi förnekar någon nöjet att vara glad, utan för att vi sysslar med att ge exempel på motsatsen.

Krig, olyckor och sjukdomar. Det är sådant vi lever på. Och vår påhittighet är mycket stor. Skulle sjukdomarna mot all förmodan ta slut, uppfinner vi dolda sjukdomar.

Och om någon till äventyrs råkar vinna 122 miljoner på lotto, så kommer vi omedelbart att rekvirera ett stycke expert som kan intyga att de flesta lottomiljonärer ändå mest köper onödiga saker, får falska vänner och slutar på dårhus.

Men för alla som tror att tillvaron varje dag bör sammanfattas på en löpsedel, finns det nu anledning att tänka om.

I en stor undersökning har trettiotusen personer runt- om i Europa tillfrågats om hur de trivs med livet. Och här kommer de riktigt dåliga nyheterna: svenskarna hamnar i topp.

Vi trivs med tillvaron. Nästan inga européer är så lyckliga som vi.

Undersökningen har också ställt frågor rörande hälsotillstånd och arbete. Här finns i alla fall en ljuspunkt. Vi svenskar uppger nämligen ovanligt ofta att vi är sjuka, handikappade eller arbetslösa.

Men med en envishet som närmast skulle kunna liknas vid en dold sjukdom uppger vi ändå att vi är mycket nöjda.

Kära läsare, det är hemskt, men så ser det ut. Jag böjer mig därför för uråldriga kulturmönster som det ej står i min makt att förändra och konstaterar följande, att detta kommer ni inte att läsa vare sig på dagens eller morgondagens löpsedel, men det här är vad som rätteligen borde stå där:

Livet är rätt bra.

Carl Hamilton