Politiska högern är den största miljöfaran

KOLUMNISTER

Det är tyvärr alldeles för olönsamt att rädda jorden från att gå under av miljöförstöring. Åtminstone olönsamt på kort sikt.

Att det däremot vore lönsamt på lite längre sikt, så att mänskligheten överlever, borde nog de flesta kunna enas om.

Vi vet vad som åstadkommer den pågående förödelsen, koldioxid i atmosfären från fossila bränslen. Och vi vet följaktligen vad som kan göras för att rädda planeten. Det är inget kunskapsproblem. Det är inte ens ett tekniskt problem.

Ändå tyder ingenting på att det kommer att ske.

Vi har alltså att göra med ett politiskt problem.

1 av 5 | Foto: FENG LI
Jinping.

I det utmärkt ambitiösa tv-programmet Ekdal & Ekdal i SVT häromdagen, det första seriösa debattprogrammet på decennier i svensk television, försökte man ta nacksving på det politiska problemet. Möjligen ville man pröva helt nya, rent av desperata förslag.

Filosofen Torbjörn Tännsjö menade att en demokrati inte har kraft nog att genomföra de nödvändiga men självklara besluten. Varför man borde sätta demokratin på paus och införa despoti, alltså diktatur.

Det är, fast mer storskaligt, samma idé som 87 stycken så kallade influerare framförde i Expressen härförleden. De föreslog att Stefan Löfven skulle köra över demokratin i Sverige ”med en ishockeytackling”, införa envälde och sätta igång med räddningsarbetet, åtminstone på svenskt territorium.

Detta är en helt ny tanke, att demokratin skulle utgöra den allra största, rent av den avgörande miljöfaran.

Torbjörn Tännsjös motpart i diskussionen hos Ekdal & Ekdal var en liberal vid namn Mattias Svensson. Han trodde inte på diktatur som miljöräddare utan gav uppdraget till "marknadsekonomin”. Det vill säga det system som råder och som håller full fart i förstörelseverket.

Liberalernas partiledarpretendent Nyamko Sabuni formulerade den tanken mer dogmatiskt kraftfullt: "Självklart att Marknaden har lösningen på det här.”

Men vem är Marknaden? Begreppet Marknaden arbetades in i svenska språket på 1980-talet. Marknaden framställdes som en självständig kraft, ovanför höger eller vänster, ett naturfenomen, eller ett nytt religiöst begrepp. Det var när högerideologin försökte göra sig till objektiv vetenskap. Det var alltså inte en politisk åsikt att rika människor blev flitiga om de fick mera pengar genom skattesänkningar. Det var vetenskap. Liksom det heller inte var en åsikt att fattiga människor blev lata av pengar genom exempelvis arbetslöshetsunderstöd. Det var också en vetenskaplig sanning och ett krav från Marknaden.

Den egentliga innebörden i ordet Marknaden är alltså bara högerpolitik, den som just nu behärskar världen, det system som inför allas våra ögon leder till undergång.

Alltså var liberalernas motförslag till Torbjörn Tännsjös idé att söka räddningen i diktatur meningslöst, det innebar ju bara business som vanligt.
Men Tännsjös pigga, eller i vart fall originella, förslag stöter också på avgörande hinder.

Den kapitalistiska diktaturen i Kina, pikant nog dekorerad med historiska vänstersymboler, är en av de mest kraftfulla förbränningsmotorerna bakom den pågående förstörelsen. Halvdemokratierna, eller varför inte despotierna, i Ryssland och Brasilien tillhör utan tvekan jordens farligaste fiender. Den nye brasilianske högerpresidenten Bolsonaro tycker att det är en utmärkt idé att avverka regnskogen, ”världens lungor”.

Och så har vi Trump, som är jordens mäktigaste högerpolitiker och samtidigt klimatförnekare, liksom hela följet av högernationalister jorden runt.

Det är alltså den politiska högern, oavsett om den uppträder under artistnamnet Marknaden eller som Donald Trump, som är den största miljöfaran. Eftersom det enligt denna ideologi är olönsamt att rädda jorden.

Och vad gör vi åt det?

Det är en så kallat bra fråga. Men jag tror inte det räcker långt att mobba flygresenärer. Antingen får vi uppfinna en, i så fall snabbt lönsam, teknik som omvandlar vatten till rent och utsläppsfritt bränsle och förvandlar koldioxid till syre.

Eller också, i väntan på detta eller andra mirakel, bekämpa den politiska högern in i döden. Kanske, dessvärre, bokstavligen.

avJan Guillou

ARTIKELN HANDLAR OM

AB Voice