Mejla

Lena Sundström

Svininfluensan dödade bin Ladin

Publicerad:
Uppdaterad:

Hello al-Qaida and Usama and all the fundamentalists out there. Don’t know if you can hear me. Just want to tell you that you have been utkonkurrerade av what we in Sweden call ”svininfluensan”. Folk verkar helt ­enkelt inte vara speciellt rädda för er längre. Hotet från muslimska terrorister har (åtminstone tillfälligt) slagits ut av ett annat hot.

Vad jag menar?

Förra veckan skulle jag ta ett flyg till Göteborg från Bromma flygplats, då kvinnan framför mig i säkerhetskontrollen halade upp en jätteflaska med alkogel. Till min förvåning var det inga som helst problem.

”Vi har gjort ett undantag för tillfället,” förklarade tjänstemannen vid rullbandet för oss båda.

”Det räcker att man smörjer in sig med alkogel framför oss, för att visa att det inte är frätande vätska i behållaren.”

Kvinnan smorde in sig. Jag tittade storögt på. Tänkte på plakatet som satt uppe på flygplatsen under julen med ett foto på en julskinka och texten; ”OBS!!!!!!!! Janssons frestelse, Skinka med spad, sillinläggningar m m räknas som vätska.” 

Hade jag kunnat smörja in mig med skinka med spad? Morsans Jansson? Ju mer jag grubblade, desto fler frågor dök upp.

En gång tvingade Blekingeflyg mig att checka in en hårspraysburk i en barnvagnspåse eftersom jag inte fick flyga med den i handväskan. En annan gång var en polare tvungen att slänga sin medhavda present i form av en ungersk delikatess, eftersom han inte tilläts hälla ut 25 ml av innehållet för att komma ner i de tillåtna 100.

Alla dessa lydiga tjänstemän som har stått och hållit fram sina utsträckta nävar under de senaste åren, i väntan på att man skall säga farväl till en Elizabeth Arden eight hour cream, en deoderant, en vattenflaska, en schampoflaska, eller vad det nu har varit som man har glömt bort att man har haft liggande i handväskan eller necessären.

Varför denna plötsliga möjlighet att smörja sig fri från alla misstankar? Varför finns det överhuvudtaget en gräns vid 100 ml, för övrigt? Fem terrorist-kompisar ombord och man skulle komma upp i en volym av 500 ml på momangen. Är det inte ganska uppenbart? Att hela den här säkerhetsgrejen bara är hitte-på. Alla dessa små genomskinliga plastpåsar som alla står och fifflar med. Sockerpiller för ängsliga flygresenärer som skall invaggas i en tro på att nästan allting i samhället går att kontrollera.

En krass avvägning, helt enkelt. På samma sätt som man har gjort en snabb omvärdering i nuläget. Artiklar om svininfluensans snabba spridning i flygplanskabiner och tunnelbanevagnar. Flygbolag som plötsligt har blivit räddare för att folk skall sluta att flyga med dem på grund av svininfluensan, än de är rädda för att folk skall sluta flyga med dem på grund av muslimska terrorister.

”Hur skall vi förklara det?”

”Dra en vals om att alla explosiva vätskor är frätande.”

”Det kommer de aldrig att köpa.”

”Man tror på det, som man behöver tro på.”

Nu känner i alla fall jag att jag inte vill vara med och leka den här leken längre. Jag vägrar vara rädd för två dagar gammal köttfärs och potatislarm och jag vägrar vara rädd för att lite för skäggiga män skall spränga ett lokalt flygplan upp till Umeå eller ner till Karlskrona med hjälp av julskinkor eller en burk med hudkräm. Vi lever i ett av världens allra mest trygga länder. Det faller inga fosforbomber från himlen. Vi har inte difteri eller malaria, och vi spolar bort vår skit i toaletterna med vatten som är renare än det vatten som andra människor tvingas dricka i många länder. 

Kan vi inte bara njuta? Låt mig ha min överprisdeoderant och min Narcisco Rodriguez-parfym i fred.

Som Jan Stenmark har tecknat det en gång.

En gubbe som säger ”En dag skall vi alla dö.”

Och den andra gubben som svarar ”Och alla andra dagar skall vi det inte.”

avLena Sundström

Publicerad:
ARTIKELN HANDLAR OM