Låt #Metoo vara början på den riktiga förändringen

KOLUMNISTER

”Me too”.

Aldrig har två ord varit lika viktiga.

Låt det också bli svaret på det som kommer sen.

Hon skriver; ”Jag kan inte förstå att jag skriver det här på ett offentligt konto. Jag har aldrig berättat för någon, men jag antar att det är dags att våga prata”.

Jag kan inte avgöra hennes ålder exakt, men jag tror att hon är över 40 och jag undrar hur länge hon burit allt inombords. Övergreppen och trakasserierna. Skammen och skulden.

Hennes historia är en av tiotusentals men inte unik i sitt slag.

De senaste dygnet har hashtagen #Metoo exploderat i sociala medier. Övergrepp, trakasserier och förtryck som så ofta döljs av skuld och skam har kommit fram i ljuset när kvinnor och icke-män gått samman för att säga ”jag också”.

”Jag har också blivit utsatt”.

”Det har hänt mig med”.

Det är historier från vardagsliv, arbetsplatser och relationer. Vissa berättar allt. Andra berättar inget. Berättar bara att ja, det har hänt mig med.

Ja, jag är också är också en av dem som är trött på att skämmas. Trött på att känna skuld. Trött på att bli utsatt. Trött på ett samhälle som tillåter det här att hända gång på gång på gång på gång.

Och hela världen måste veta.

Mina föräldrar sa en gång att allt som behövs för att förändra något är en gnutta mod. Och förändring börjar med att erkänna ett problem. Ingen kan förändra något som inte syns. Ingen kan förändra något som döljs under en normalisering som satt halva befolkningen under förtryck och lämnat dem ensamma under ett täcke av skam och skuld.

Men det här är verkligheten. Och #Metoo kommer att lämna nya frågor som kräver samma svar.

Ett ”jag med” eller ”jag också” i frågan om ansvarstagande och åtgärder. I att erkänna en problematik och en struktur. I att våga prata om vad som är rätt och vad som är fel.

När det gäller att vara man – och backa kvinnorna.

Så hur gör vi? Det kan väl inte vara så enkelt, att ändra gamla strukturer bara så där? Kanske. Kanske inte. Men det är enkelt att börja. Att börja prata – och börja lyssna.

Det finns mycket att säga, men några saker är extra viktiga att tänka på just nu. Jag har skrivit det förr men jag skriver det igen:

Lyft dem som säger ifrån. Som berättar sitt. Hjälp dem att göra det när de inte orkar själva. Låt ingen historia ligga kvar under skuld och skam. Börja ifrågasätta strukturen. Börja prata om hur det faktiskt ser ut. Börja lyssna. Och gör det om och om igen. Bara för att något alltid varit, det betyder inte att vi måste tillåta det att alltid vara.

#Metoo är början och vi måste bestämma hur det ska till att sluta.

Ett ”jag med” eller ”hon med” måste bli ett ”vi också”.

Ett ”vi också” i frågan om att vilja ta ansvar.

För våra medmänniskor. För oss själva. För hon som vågar berätta.

För ett samhälle fritt från övergrepp och förtryck.

  • Vad det gäller namngivna personer som anklagats för övergrepp kan skribenten av pressetiska skäl inte beröra frågan. Aftonbladets chefredaktör Sofia Olsson Olséns kommentar om det går att läsa här.

ARTIKELN HANDLAR OM