Östeuropas återfall hotar EU

KOLUMNISTER

För mer än ett drygt kvartssekel sedan slängde det av sig det kommunistiska oket och anammade ivrigt demokrati.

Men nu verkar folket ha tröttnat. I land efter land väljer folket en stark man som pekar med hela handen.

Senaste exemplet är Tjeckiens Trump.

Foto: AP/TT NYHETSBYRÅN
Andrej Babis tillsammans med en väljare.

Berlinmuren föll. Alla var glada över att förtrycket var över.

Länderna stod i kö för att få komma med i EU och Nato. Polen, Ungern, Tjeckien, Slovakien, Slovenien och övriga genomförde långtgående reformer för att uppfylla EU:s stränga krav. Inga uppoffringar ansågs vara för stora.

I olika omgångar fick de alla bli medlemmar och det jublades ute i stugorna. Nu var vägen mot lycka och obegränsat välstånd utstakad.

Men rätt snart avtog entusiasmen. Till en del kan det förklaras med finanskrisen 2008 som lett till ökad arbetslöshet och stopp för den snabba förbättringen av levnadsstandarden som skedde fram till dess. Men det har också skett en återgång till nationalism och traditionella värderingar.

Västvärldens välstånd lockade men inte den moderna synen på bland annat homosexualitet, äktenskap och invandring.

Monterar ner

Tunga EU-länder som Polen och Ungern har sedan en längre tid återfallit i den auktoritära ledarstilen som kännetecknade kommunisttiden. Skillnaden är att ledarna är folkvalda men använder sin makt till att montera ned det demokratiska ramverket i form av fria medier, oberoende domstolar och ett livaktigt civilsamhälle.

I Polen kan ministrar numera byta ut chefer på den statliga televisionen. Regeringen har begränsat författningsdomstolens oberoende. I Ungern har Viktor Orban fått närmast oinskränkt makt.

Till en början hoppades många att Polen och Ungern var tillfälliga bakslag och undantag. Men en efter en har det forna Östeuropa fallit in i samma mönster. Det är bara de baltiska länderna som håller ställningarna.

Olagliga bidrag

I Bulgarien sitter numera ett högerextremt parti i regeringen med en partiledare som uttalat rader av rasistiska åsikter. Partiet har nu ansvar för integrationsfrågor.

I Tjeckien är det bara några veckor sedan som miljardären Andrej Babis kom till makten med sitt högerpopulistiska parti. Detta trots att han är misstänkt för att olagligt ha tillskansat sig EU-medel och för att varit informatör åt kommunistregimen.

Hans vinnande valslogan var att hans skulle styra Tjeckien som ett företag. Känns formuleringen igen?

Valet av honom vittnar om hur lite väljarna bryr sig om eller är medvetna om maktkoncentration.

Konflikter

Babis är Tjeckiens näst rikaste man. Han äger två av landets tidningar och är numera även premiärministern. En koncentration av makt som vore otänkbar i de flesta västerländska demokratier.

Allt fler östeuropéer verkar tycka att demokrati fungerar dåligt. Besluten tar lång tid och kräver ofta kompromisser i länder där folk är vana vid att de styrande bestämmer, punkt slut.

Östeuropas återfall mot ett mer auktoritärt styre är inte bara ett hot mot demokratin. Det riskerar också att leda till ökade konflikter inom EU när de en gång så EU-entusiastiska forna Östeuropa börjar dra åt ett helt annat håll än övriga EU-länder.

Det finns också en risk för spillover-effekter på västdemokratier.

Väst går samma väg

Utgången av Österrikes presidentval verkar resultera i en högerregering som gör gemensam sak med det forna Östeuropa i migrationsfrågan. Man har också en mer positiv och förlåtande syn på Rysslands agerande i Ukraina. Möjligheten finns att fler västländer går samma väg.

Läxan verkar vara att länder anstränger sig för att genomföra reformer och modernisera sina samhällen när ett medlemskap i EU eller Nato hägrar. Men så fort de kommit med så upphör den viljan. Då försöker de i stället ändra på villkoren inifrån eller struntar i att följa uppgjorda regler.

Något som på sikt underminerar EU eftersom det är nästan omöjligt att kasta ut ett land när det en gång blivit medlem.