Hög tid att reformera lagen om gode män

KOLUMNISTER

Lagstiftningen om gode män är nästan 100 år gammal.

Systemet har allvarliga brister och behöver reformeras.

Katrin utnyttjades av sin gode man.

I det senaste avsnittet av Aftonbladets och Viafrees tv-program 200 sekunder berättar Katrin om hur hon utnyttjades av sin gode man.

För att få pengar till mat var hon tvungen att skicka utmanande nakenbilder på sig själv till mannen. Katrin gjorde som han sa. Hon kände att hon inte hade något val.

Mannen dömdes till fängelse för sexuellt ofredande och grov förskingring. Katrin har fått en ny god man. Därmed kunde den här berättelsen vara över. Men det är den inte.

Då SVT:s ”Uppdrag granskning” för några år sedan gjorde stickprovskontroller på cirka 2 300 gode män i 25 av Sveriges 290 kommuner blev resultatet förfärande.

Genomgången visade att människor som åtagit sig detta förtroendeuppdrag hade dömts för allt från stöld och häleri till narkotikabrott och våldtäkt.

Detta trots att lagen kräver att en god man ska vara "en rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig man eller kvinna" och att kontroller i belastningsregistret och hos kronofogden ska göras innan en person utses.

Inte heller de granskningar som Stockholm kommuns revisorer samt Länsstyrelsen gjorde för ett drygt år sedan är munter läsning.

Ett tvåmiljonerkronorsarv var borta. Barn hade inte fått gå i skola. Någon var på väg att bli vräkt eftersom den gode mannen inte hade betalat hyran.

Rubrikerna om bristerna i denna verksamhet har varit lika många som dystra, men det är viktigt att komma ihåg att de flesta gode män gör ett utmärkt jobb.

Ofta är det anhöriga som hjälper familjemedlemmar som på grund av sjukdom, funktionsnedsättning eller missbruk inte klarar sig själva och behöver assistens med allt från att betala räkningar till kontakter med myndigheter.

Det är ett uppdrag som har blivit så mycket svårare sedan psykiatrireformen på 1990-talet, då institutioner stängdes och människor som tidigare fick hjälp med vardagliga bestyr slussades ut i samhället och förväntades klara sig på annat sätt.

Mycket har förändrats på kort tid, men lagstiftningen, som har närmare 100 år på nacken och är sprungen ur andra värderingar och förhållanden än dagens, är densamma.

Lagen har blivit rättsosäker, vilket bland andra Sveriges kommuner och Landsting, SKL, har påpekat i flera år.

Uppdraget som god man kan i många fall vara tidskrävande och omfattande och kräva goda insikter i exempelvis juridik. En professionalisering av uppdraget bör övervägas. Kanske ska utbildade personer ta över de svårare fallen?

Det råder i flera avseenden oklarheter om vad som ingår i den gode mannens uppdrag och hur det ska utföras. Det behöver förtydligas.

Överförmyndarverksamheten, som sköter tillsynen av de gode männen, behöver ett starkare stöd. SKL har föreslagit att en central myndighet ska ges ett nationellt uppdrag att ta fram vägledning, utarbeta metodstöd och hålla samlad statistik. Det är en god idé.

Våra nordiska grannländer har reformerat sin motsvarande verksamhet. Exempelvis Norge har med gott resultat infört professionella gode män.

Det är hög tid för Sverige att göra någonting liknande.