Stureplansbrats hugger inte ved

KOLUMNISTER

En av de märkligaste sakerna med allt prat om machokulturen runt Stureplan är att männen som besöker denna plats faktiskt pekas ut som – män.

Jag vet inte om ni besökt Stureplan på sistone, men jag har i alla fall sett ytterst få riktiga män där. Däremot finns det ett överflöd av småpojkar i alla möjliga åldrar som hävdar sig på diverse besynnerliga sätt som att spruta champagne på sig själva och andra, som tävlar i att gå på de värsta festerna, åka på de exklusivaste resorna, ha de dyraste kläderna och de mest kända vännerna.

Ursäkta, är det manligt? Mig veterligen betecknas sådant som extremt fjolligt av merparten av landets befolkning.

Riktiga män är så trygga i sig själva att de inte behöver hävda sig med yttre dyrbara attribut. De behöver inte Hugo Boss utan klarar sig utmärkt med Dressmann.

Riktiga män har en ständig mental resning och står för vad de tror på, de vindflöjar inte fram och tillbaka för att få sitta bredvid en kändis, smöra in sig hos chefen och offra all heder för sin karriär.

De slickar inte rumpa utan står stadigt när det blåser, oavsett konsekvenserna. De kan kanske äta quiche, men de dansar tamefan inte barbröstade på en båt.

Så nej, testosteronhalten runt Svampen verkar inte imponerande hög.

För är det Stureplansmacho att kalla tjejer som vill bli bjudna på sprit för ”drinkhoror”? (Varför kan brudarna förresten inte skaffa sig ett jobb och köpa sin egen dricka?)

Är det manligt att ha gruppsex med en drogad tjej? Skulle inte tro det. Och sedan spelar det ingen roll att skönhetsredaktören Monica Jonsson i en debattartikel skriver att tjejerna har sig själva att skylla och att man måste ha en viss attityd för att undvika att bli våldtagen.

Faktum kvarstår: riktiga män behöver varken droga eller supa en kvinna full för att få dem i säng.

Därför är det obegripligt att denna bratkultur pekas ut som någon form av ideal. Det är nästan lika märkligt som att ingen avslöjar männen som låtsas vara feminister eftersom de då får böla mer.

Nej, i detta förvirrade tidevarv är det dags att hylla de rakryggade riktiga männen. De som tar hand om sina barn, som är bra förebilder, tar ansvar och bottnar i sig själva.

De som hellre hugger av sig armen än tar på sig en rosa skjorta och som både kan ta hand om barnen och hugga ved. För det finns ju trots allt ganska gott om dem.

Utanför Stureplan.

Johanne Hildebrandt

ARTIKELN HANDLAR OM