Politiker och poliser sparkas - men inte jurister

KOLUMNISTER

Uppenbarligen är det helt ok för en domare att stå och onanera framför prostituerade kvinnor på en bordell.

Det spelar ingen roll att polisen som avlyssnade bordellen Solsippan hörde honom beställa två aktiva kvinnor och en inaktiv.

Det har ingen betydelse att av de 21 andra män som erkänt att de besökt bordellen hade ingen av dem utfört akten ensam.

Så länge domaren, denne expert på lagen och alla dess kryphål, hävdar att han inte rörde kvinnorna utan enbart ägnade sig åt självbefläckelse så kan han behålla sitt jobb.

Det hela är minst sagt besynnerligt.

På fyra år har fyra domare dömts för sexköp och alla jobbar kvar förutom en i Malmö som tog ut garantipension efter att han åkt dit.

Den dömde som var högst uppsatt var ett justitieråd som arbetar på Högsta domstolen.

Efteråt sa hans chef, Bo Svensson, till Dagens Nyheter att kollegans sexköp "var kanske ingen nackdel för att nu hade han djupa kunskaper i ämnet".

Sedan pratade han om hur många änkemän det fanns i yrket och hur ensamt det kunde bli.

Dessa gubbiga uttalanden visar kanske mer än något annat vilken unken inställning som finns hos några av landets högsta jurister.

Nej, det är mycket i det här som är svårt att begripa.

När en polis i Stockholm dömdes för sexköp förlorade han omedelbart sitt jobb.

Den kvinnliga student på polishögskolan som avslöjades som prostituerad lämnade efter påtryckningar sin utbildning.

Politiker måste ha ett kliniskt rent förflutet, helt fritt från svarta städerskor och obetalda tv-licenser, annars får de brinna i mediahelvetet tills de avgår.

Domare, som har en sådan makt över andra och som ska borga för att alla behandlas rättvist inför lagen, borde man väl då i rimlighetens namn kunna ställa lika höga krav på?

Tydligen inte.

Med Boreliusdrevet i backspegeln känns det absurt att hon var tvungen att lämna sitt jobb medan en domare som erkänt att han köpt sexuella tjänster kan stanna kvar.

Domaren säger att han är glad och lättad, att det är skönt att en oskyldig kan vinna mot staten.

Men i grunden handlar det här inte enbart om juridik utan också om trovärdighet, moral och framför allt förtroende för ett rättssystem.

Johanne Hildebrandt

ARTIKELN HANDLAR OM