Reinfeldts jättemiss

KOLUMNISTER

Lena Mellin: Nästa handelsminister blir en korrekt typ

Nästa handelsminister blir en korrekt typ som i stort sett aldrig gått mot röd gubbe.

Fredrik Reinfeldt gjorde en jättemiss när han utsåg Maria Borelius. Det lär han inte göra om.

Efter en rekordkort statsrådskarriär lämnade Maria Borelius igår regeringen.

Själv hänvisade hon till "den press som satts på min närmaste krets". En urfånig förklaring.

Sedan statsminister Fredrik Reinfeldt tillsatt en utredare för att gå igenom hennes och makens ekonomi fanns bara två alternativ för Maria Borelius.

Att gå självmant eller att få sparken. Hon valde den angenämare utvägen.

Fredrik Reinfeldt sa i går att han valt Maria Borelius för att han tyckte det var viktigt med andra erfarenheter än politiska i det arbetslag som är regeringen.

Har redan dåligt rykte

Det är en bortförklaring. Reinfeldt tillhör dem som fnyser när blåbär som Linda Rosing ger sig in i politiken. Han hoppades givetvis att Maria Borelius skulle sprida glans över hans regering. Det var knappast sakkunskap på handelsområdet som Borelius skulle bidra med.

Fredrik Reinfeldt misstog sig grundligt. Maria Borelius har, tillsammans med några andra statsråd, på mindre än en vecka lyckats skamfila den nya regeringens rykte på ett sätt som saknar motstycke i modern svensk historia.

Nota bene, det är bara nio dagar sedan regeringen utsågs och på förhoppningsfulla ben vandrade från skifteskonseljen hos kungen på Slottet till sina departement.

Sedan dess har skandalerna duggat tätt. "Det finns inga gratisluncher", är ett av marknadsekonomins vanligaste talesätt. Men kultur- och migrationsministrarna liksom statsministerns stabschef tittade på SVT utan att betala. Tills verkligheten kom ikapp dem och de tvingades betala mångdubbelt pris för sin lunchnota.

Men värst var Maria Borelius som tycks ha tyckt lika illa om skatt i teorin som de gamla moderaterna och även i praktiken gjorde sitt bästa för att undvika den. Det gör henne till Sveriges kortaste minister, 11 dagar mindre långlivad än socialminister Anders Sundström 1998.

Katastrofstart

För Fredrik Reinfeldt är den första veckan vid makten i det närmaste en katastrof. Sedan han tillträdde som partiledare 2003 har han ägnat sig åt att renovera sitt parti, det nya arbetarpartiet moderaterna där flit, dygd, kollektivavtal och allmän hyfs och sunda överväganden ska vara vägledande.

Men var det bara polityr, en tunn yta av fernissa? När Reinfeldt valde sina statsråd visade det sig att partiets nyliberala falang inte rättat in sig i ledet. De gillar fortfarande varken kollektivavtal eller tv-licenser. I alla fall inte i praktiken.

Det kanske inte är så konstigt. Men det är fegt av kulturminister Cecilia Stegö Chilò att inte stå för sina åsikter.

Att inte betala tv-licensen är ett ställningstagande från hennes sida. Det beror inte på dåligt minne.

Dyrt att ta risker

Makten suger, javisst. Men förr eller senare, i det här fallet förr, avslöjar sig alltid ryggradslöshet.

I morgon presenteras den nya statsbudgeten. Fredrik Reinfeldt plockar fyrklöver, håller tummarna och nedkallar andarna för att den ska leda till att fokus flyttar. Från hans frisinnade statsråd till sänkta skatter och fler jobb. Det är inte säkert att han lyckas.

Nästa handelsminister kommer att vara en person som inte bjuder på några överraskningar.

Varför inte Ulf Adelsohn när gamla partiledare tycks vara mogna för återbruk?

Fredrik Reinfeldt har inte råd att ta nya risker.

Lena Mellin

ARTIKELN HANDLAR OM