Över tusen år av bröllop – och väldigt lite kärlek

Foto: Löpsedeln när Carl XVI Gustaf gifte sig med Silvia.
KOLUMNISTER

Sverige har varit en monarki i mer än tusen år. Moderna och trovärdiga kungalängder brukar börja med Erik Segersäll, därför att han var den förste kungen som bevisligen, i alla fall under en tid, regerade över större delen av det vi kallar Svealand och Götaland. Erik Segersäll styrde på 900-talet och från hans tid fram till i dag har Sverige haft 73 regenter. Tre av dem gifte sig aldrig, nämligen medeltidskungen Johan Sverkersson, drottning Kristina och Karl XII. Många av regenterna gifte sig flera gånger, så vi har haft långt över 70 kungliga frierier och bröllop.

Långt över 90 procent av dessa äktenskap ingicks inte av kärlek ­utan av politiska, ekonomiska och dynastiska skäl. Ofta skulle ett äktenskap bekräfta freden mellan Sverige och det land som kvinnan kom ifrån.

Kärlek, om den alls fanns, fick komma efteråt.

De allra flesta, fyrtio stycken av kvinnorna som gifte sig med svenska kungar, kom från utlandet, de flesta från Tyskland och Danmark. Det finns många förklaringar till att prinsessorna hämtades från utlandet. Fruktan för inavel var naturligtvis stor, lika viktig var kungens rädsla för att den inhemska drottningens familj skulle bli en börda. Hon kunde ha bröder och andra släktingar som alla krävde höga ämbeten, titlar och förmåner eftersom de genom henne kommit så nära den högsta makten i landet.

En av Erik Segersälls hustrur kom från utlandet. Hon hette Gunhild och var syster till den förste polske kungen. Deras son Olof Sköt­konung hade en dotter som gifte sig med fursten av Novgorod och deras döttrar gifte sig med prinsar ännu längre bort. En blev drottning av Ungern, en annan stammoder till alla prinsar av huset Bourbon.

Det är fascinerande att tänka sig att Olof Skötkonungs barnbarn är stammoder för Spaniens nuvarande kung Juan Carlos, men så är det. Man kan förundras över hur förhandlingarna gick till i slutet av 900-talet. Hur reste sändebud från det ena hovet till det andra? Vilka språk talade de? Resultatet blev i alla fall att redan från 1000-talet har den svenska makteliten släktband med makthavarna i många delar av Europa.

Den unga bruden hade det inte lätt. Hon skulle på en gång vara vacker, rik och begåvad och av anrik furstesläkt, men ändå fick hennes strålglans inte överglänsa makens. En gång gift med den svenske kungen kunde hon aldrig återvända hem för att hälsa på släkt och vänner. I samma ögonblick hon kom in i brudkammaren och kanske för första gången såg sin man, en ibland tandlös, dräglande gubbe, så skulle hon förvandlas till en fruktsam bidrottning som regelbundet förväntades nedkomma med arvingar, givetvis bara av manligt kön.

Då tronföljden var rejält tryggad kunde man tänka sig en eller annan dotter eftersom de kunde vara bra att ha som bytesobjekt i framtida dynastiska schackspel. Drottningen skulle också med sin rikedom och höga börd upphöja mannen och ge deras gemensamma barn släktband till andra kungliga familjer. Några få av våra drottningar klarade av alla dessa krav med glans. Många blev olyckliga. I synnerhet som de flesta ganska snart blev mer eller mindre öppet bedragna av sina män.

Att giftermålet var en politisk-ekonomisk-dynastisk planering visade sig flera gånger under historiens gång. Därför gifte sig uppkomlingskungen Gustav Eriksson Vasa med en tysk prinsessa, Katarina av Sachsen-Lauenburg, och så skedde då den första kungen av huset Bernadotte, Karl XIV Johan, lät sin son Oscar gifta sig med Josefina, dotter till kejsar Napoleons adoptivson och en kungadotter av Bayern. Deras söner gifte in sig i andra kungafamiljer och resultatet blev sex generationer senare att kungen Carl XVI ­Gustaf är besläktad med nästan alla Europas regerande och avsatta kungahus och dessutom med alla svenska dynastier bakåt i tiden ända till tidig medeltid.

Då man studerar historien om våra drottningar slås man omedelbart av hur unga de var. I många fall var de bara två–tre år gamla då de blev bortförlovade. Yngst vid altaret var Margareta, dotter till danske kungen Valdemar Atterdag. Hon var tio år då hon 1363 blev drottning, bortgift med den tjugotreårige Håkan Magnusson. Senare blev Margareta drottning över alla Nordens länder, den nordiska unionen skapades i Kalmar.

Kung Carl XVI Gustaf var den förste kungen som kunde gifta sig av kärlek med en kvinna av folket utan att det ledde till konflikter inom familjen. Kronprinsessan Victoria är den allra första kronprinsessan i ­Sverige som gifter sig, och att hon då valt en man av folket är även det historiskt. Det har aldrig någonsin hänt i Sveriges historia att en man utan kunglig eller ens adlig bakgrund kommit så högt upp på rangskalan i riket som Daniel nu kommer då han gifter sig med en framtida regent.

I juni gifter sig kronprinsessan Victoria med Daniel Westling i Storkyrkan i Stockholm.

Fram till dess berättar Aftonbladets historieexpert Herman Lindqvist om kungliga bröllop och frierier.

I dag: De svenska drottningarna.

ARTIKELN HANDLAR OM