Mejla

Oisin Cantwell

Lika väntat som enfaldigt att regeringen slopar straffrabatten

Publicerad:
Uppdaterad:

Att regeringen slopar straffreduktionen för unga vuxna är lika väntat som enfaldigt.

Vad såväl vetenskapen som kunniga remissinstanser har att säga väger lätt i vår auktoritära tid.

Polisen på plats i bredäng i går kväll efter att en ung man blivit skjuten.
Foto: Peter Wixtröm
Polisen på plats i bredäng i går kväll efter att en ung man blivit skjuten.

Ekot avslöjade under eftermiddagen att brott som har ett minimistraff på ett års fängelse undantas från systemet med straffreduktion för personer mellan 18 och 21 år.

Rån och grov misshandel är två exempel på brott som kommer att undantas från den bestämmelse som slarvigt har kommit att kallas för straffrabatt.

I regeringens 34 åtgärder mot gängkriminalitet ingick slopad reduktion för unga vuxna som begår upprepade grova brott.

Dagens förslag från justitieminister Morgan Johansson går ännu längre och går svårligen att tolka på annat sätt än att socialdemokraterna gått vinnande ur en strid med miljöpartiet, som egentligen inte vill ändra lagen alls.

En strid som har pågått inom regeringen med påtaglig huvudvärk som följd ända sedan riksåklagare Petra Lundh i december 2018 presenterade en utredning i vilken hon motvilligt förslog hur reduktionen kunde slopas.

Att utspelet kommer nu är för övrigt ingen tillfällighet. I morgon, torsdag, ska justitieutskottet ta ställning till ett initiativ från moderaterna om slopad straffrabatt. Ett förslag som kommer att antas med betryggande majoritet.

För att inte hamna på efterkälken och anklagas för att dalta med brottslingar, den samtida politikens värsta mardröm, tvingas regeringen agera.

Det hela är lika sorgligt som dumt på så många sätt.

Principiellt är det i och för sig i allra högsta grad rimligt att argumentera för att den som är myndig och får rösta också ska vara beredd att ta fullt ansvar för brottsliga handlingar.

(Å andra sidan betraktas inte 18-åringar som fullvuxna i andra sammanhang, du måste ha fyllt 20 för att gå på systembolaget och 25 för att få adoptera, men den här sortens diskussioner är av underordnad betydelse).

Det är ingen tillfällighet att Sverige redan i 1734 års missgärningsbalk, vid en tid då avrättningar var ett folknöje och tjuvar fick händer avhuggna, hade rabatt för unga brottslingar.

De lärda hade kommit fram till att ungdomar inte hade ett färdigt omdöme och dessutom noterat att unga for mer illa i fängelse än vuxna.

Men det var på den tiden då lagstiftare ännu var måna om att framstå som moderna och progressiva ledare som tog intryck av vetenskap och idéutveckling.

Vår tids politiska majoritet rycker på axlarna att forskning visar att människor först vid 25 års ålder har färdigutvecklade hjärnor och till fullo förstår att konsekvenserna av sitt handlande.

Den struntar i att våra nordiska grannländer och Tyskland har valt att visa viss tolerans gentemot unga vuxna som begår brott och som har en reduktion av det slag som Sverige nu ska slopa.

Den struntar i att de flesta unga som begår ett grövre brott sedan mognar och blir hederliga: att hålla dem inspärrade längre tid än i dag kan mycket väl leda till att de får en fördjupad kriminell identitet och fortsätter begå brott.

Den struntar i ett vettigt kompromissförslag som lagts om slopad rabatt för återfall i grov gängrelaterad kriminalitet.

Inte heller tycks politikerna bry sig om vad tunga remissinstanser har att säga.

Säpo, som har påpekat att flera terrorister som har begått dåd i Europa de senaste åren radikaliserats i fängelse.

Åklagarmyndigheten, som har avstyrkt ett tidigare förslag om straffreduktion i sin helhet och staplat argument på varandra.

Men det finns ingen anledning att förvånas över att politikerna inte lyssnar. Vi lever i en tid då de inte har mycket att vinna på att försöka framstå som intelligenta.

LÄS VIDARE

Av: Oisin Cantwell

Publicerad: