Hundar inte enda offren i Sydkorea

Foto: Jamie Squire / GETTY IMAGES
KOLUMNISTER

Sydkorea är inte Nordkorea, men bortom OS-fasaden bryter landet likväl mot flera av de mänskliga rättigheterna.
En gnista hopp tändes när Expressen slog på stort: ”Kalla omskakad: Det är hemskt.”
Kanske var det regeringens syn på yttrandefrihet. För två år sedan avslöjades en svart lista med över 10 000 regimkritiker inom media- och kultursektorn, däribland de världsberömda författarna Han Kang och Ko Un.
Kulturministerns mål var att strypa finansiellt stöd till de journalister och kulturskapare som vägrade gå i takt. Utöver det ökar åtalen mot oliktänkande från allmänheten.

Kanske var det hbtq-politiken. Samkönade äktenskap är olagliga. Är du militär och utför homosexuella handlingar riskerar du fängelse. Har du tur kan du istället få gå i heteroterapi. Hbtq-frågor anses olämpliga för minderåriga, därför nämns detta inte i skolundervisningen.
Heterokvinnor har det lite bättre, med betoning på lite. Våld inom äktenskapet förbjöds för fem år sedan, men förövaren kan slippa åtal om han ”går med på att få utbildning eller rådgivning”.
Abort är förbjudet. Samtidigt trakasseras ogifta mödrar av både samhälle och familj. Hundratusentals är de kvinnor som har blivit tvingade att lämna bort sina barn. Risken är annars att kvinnan blir bortstött av sin familj och att hon i framtiden inte får jobb, då arbetsgivare – via en lucka i lagen – kan granska hennes familjeförhållanden.
Kanske var det korruptionen. Hårdraget styrs Sydkorea av storföretagen med Samsung i spetsen. Förra presidenten Park Geun-hye (dotter till diktatorn och massmördaren Park Chung-hee) blev avsatt efter att ha blivit styrd av en guru som i sin tur tog emot mutor av bland annat Samsungs vice ordförande. Storföretagen äger även medierna, vilket i praktiken omöjliggör kritisk granskning.

Samsung var för övrigt en tung ekonomisk faktor när Pyeongchang fick vinter-OS. Koncernens ordförande leder dessutom Sydkoreas olympiska kommitté. Företagsloggan syns i alla tevesändningar, och alla tävlande får varsin Galaxy-telefon.
Men nej. Det var inget av detta som Charlotte Kalla reagerade på. Det var det faktum att vissa koreaner äter hund.
Skjutjärnsjournalisterna på Expressen hade visat Kalla marinerade hundar, och det fick räcka som kritisk OS-journalistik för den här gången. Sportbladet lät i sin tur hundälskaren och sprintesset Viktor Thorn – killen kör med hundkalsonger i OS – reagera på denna fasansfulla kulturskillnad.
Nåväl. Dessa inskränkningar av de mänskliga rättigheterna kanske är fonetiskt ogooglebara för svenska journalister.
Eller inte. Nästan all fakta i den här kolumnen finns en sökning bort. På den svenska regeringens hemsida, utrikesdepartementet.
Ja, allt förutom det där med hundarna.


EKWALL OCH OS.
Patrick Ekwall är en kontroversiell figur, enligt många. Få sportjournalister genererar så många rubriker i eget namn. Under vinter-OS har en annan sak blivit tydlig: han är en gudabenådad journalist, en av landets bästa livereportrar.
Ute på fältet sätter Ekwall alltid idrottarna och ledarna i första hand, som det tittarnas ombud en reporter ska vara. Alltid lika initierad och nyfiken. Fem plus.

ARTIKELN HANDLAR OM