Hatet har klättrat och toppar nu innelistorna

KOLUMNISTER

Och så var det dags att presentera sommarens accessoar. Säsongens ”måste” för er som hänger med. Det är en bubblare. Då och då poleras det blankt och så låter vi oss inspireras av dess ohämmade kraft, befriande klarhet och härliga förmåga att svetsa oss samman. Och att skilja oss åt.

Nu är det dags igen.

Jag syftar förstås på hatet, som klättrat på innelistorna för att nu slutligen nå toppen.

Bara för tre-fyra år sedan sågs hatet fortfarande som något uteslutande negativt. Vi talade om ”hatbrott”. Alla förstod att det inte var något bra. ”Näthatet” var ett samhällsproblem och det fanns en allmän underton av att ”hat” inte bara var obehagligt och primitivt, utan genant. Ett symptom på såväl intellektuell som känslomässig oförmåga. En lågstatussymbol.

Men, som alla vet, modebranschen har en fantastisk fallenhet för förnyelse, genom att vända på skalorna. Ute blir inne, fult blir snyggt och gatan blir salong.

Vi kunde ana det redan för ett par år sedan. Det var då folk i farten slutade att skriva att någon bara ogillade något, så där opassionerat. Det var då själva ordet ”hat” började bli allt vanligare i offentligheten. Inte bara i nyhetsartiklar om ”hat” mot EU, kärnkraft, cyklister, älgjakt, försäkringskassan, patriarkala normer, transvestiter, blodpudding och allt möjligt annat. Nej, på våra teatrar började scenkonstnärer och poeter, alltid känsliga för vindens skiftningar, lite försiktigt prova hatet.

Borde man utrota alla män? Skjuta Reinfeldt? Olla den övre medelklassens handdukar i Brommavillan?

Hatet satt som gjutet. Det var så bekvämt och klädsamt. Ändå så härligt utmanande och fräckt. Våra kulturskribenter, trötta på det saggiga gamla mesmodet, trötta på detta ständiga krav på förståelse, såg den punkiga passformen och backade upp kollegorna på scenen.

En sådan befrielse! Varför låta rasister, nättroll och terrorister lägga beslag på hatet? Varför inte åter- erövra det? Varför inte omfamna hatet, bejaka det, göra det chict?

Och nu är det gjort.

Tro mig, denna sommar duger det inte att behålla fattningen. Den här säsongen är det affekten, avskyn, föraktet, glåporden - för den som så önskar, det fysiska våldet - som gäller. Allt annat är sååå 2013.

Välkommen till The summer of hate.

avJohan Hakelius

ARTIKELN HANDLAR OM