Polisens nya taktik påminner om Irak och Afghanistan

KOLUMNISTER

Polisen och landstinget i Stockholm har kommit överens om hur de ska samarbeta när deras personal ger sig in i farliga områden. Det finns ett skriftligt avtal om den saken, undertecknat ansvariga chefer på respektive myndighet.
Jag hatar journalister som beskriver områden som "krigszoner" när de menar något annat, till exempel platsen för en olycka, platsen för en uppgörelse mellan kriminella eller ett terroristdåd.
Ordet krigszon är svenska språkets mest missbrukade jämte "lyx".
Men när jag läser avtalet kan jag inte låta bli att tänka på mina erfarenheter från Irak, Afghanistan och Västbanken. Den som färdas med militära transporter får först en taktisk genomgång: hur man ska agera i händelse av eldöverfall, hur fordonen rör sig för att i möjligaste mån undvika attentat, sambandet mellan konvojens enheter.
Samma sak har alltså polisen och landstinget diskuterat när de ska ge sig in i till exempel Husby eller Rinkeby.
Avtalet gäller "omhändertagande av allvarligt skadade personer i hotfull miljö". Ambulanspersonalen och polisen ska kommunicera i en gemensam, krypterad talgrupp. I gruppsamtalet ska det framgå "om skadeplatsen bedöms som tillräckligt säker för ambulanspersonalen att arbeta i eller om omlastning ska ske på säker plats".
Om miljön är för farlig får polisen gå in och hämta den skadade och ge första hjälpen för att hålla offret vid liv.
Tänk på soldater som kastar sig in i ett stridsområde för att släpa ut en sårad. Mycket riktigt använder man i avtalet ordet "evakuera".
Poliserna för sedan den skadade till den bakre omlastningsplatsen där ambulansen väntar. Alltså en tillfällig bas bortom stridszonen.
I extrema situationer kan poliserna få ansvaret för transporten hela vägen till sjukhuset.
Avtalet är undertecknat av Ann Eva Askenstan, avdelningschef i landstinget, och Erik Widstrand, chef för operativa enheten i polisregion Stockholm. Det är bara 25 meningar långt men säger lika mycket eller mer än långa och djuplodande utredningar. I sin knapphet beskriver de 25 meningarna ett samhälleligt tillstånd.
Krigszon?
Självklart inte, ett larvigt och slappt uttryck, en meningslös kliché.
Det handlar om en av jordens fredligaste och rikaste platser, Sveriges huvudstad.