Stora likheter mellan SD och AfD – från ignorerade till hot

KOLUMNISTER

BERLIN. De har inte samma rötter men det är ändå påfallande hur stora likheterna är i framväxten av de tyska högerextrema Alternativ för Tyskland och Sverigedemokraterna.

Från ignorerade till ett hot mot de etablerade partierna.

Foto: Björn Lindahl
Alice Weidel och Alexander Gauland, partiledare för tyska AfD.

Jag minns valet för fyra år sedan när jag besökte AfD:s partihögkvarter några dagar före valet. Det var inga svårigheter att på kort varsel få till en intervju med dåvarande partiledaren Frauke Petry.

Medan jag väntade i fikarummet träffade jag några andra reportrar. Alla från utlandet.

Under intervjun beklagade sig Petry över att intresset från tyska medier var obefintligt. Hon hävdade att de försökte tiga ihjäl AfD trots att partiet enligt opinionsmätningarna hade en klar chans att komma in i riksdagen.

Då var partiets stora fråga EU och alla miljarder som Tyskland betalade för att rädda Grekland från konkurs och därmed euron från kollaps. AfD vill lämna euron och stoppa tyska skattebetalares pengar att gå till att rädda den gemensamma valutan.

Valet 2013 stupade AfD på mållinjen och det etablerade Tyskland drog en lättnadens suck. Nu skulle partiet förmodligen självdö.

Men så kom flyktingkrisen.

AfD såg snabbt en öppning i kansler Merkels generösa inställning till flyktingarna. Från att ha varit främst ett EU-kritisk parti bytte AfD fråga mer eller mindre över en natt. Med krav att sätta stopp för flyktingarna och motverka en påstådd islamisering av Tyskland vann partiet snabbt nya anhängare.

Frauke Petry och andra av partiets talesmän spred kontroversiella uttalanden omkring sig. Bland annat hävdade Petry att den tyska gränspolisen hade rätt att skjuta mot flyktingarna för att stoppa "en illegal invasion".

Många uttryckte förfäran över sådana uttalanden men totalt sett var flyktingfrågan ett lyckokast för partiet som snabbt nådde 15 procent i opinionen. På kort tid lyckades partiet komma in i alla utom tre av delstatsparlamenten.

Med framgångarna följde också en ledarstrid i partiet. Petry vill att AfD skulle ha en enda partiledare men medlemmarna ville ha ett delat ledarskap. Petry hoppade av men finns kvar i partiet.

Den här gången har tyska medier slutat strunta i AfD. När man upptäckte att det inte gick att stoppa partiet genom att försöka tysta det har man istället valt att öppet ifrågasätta partiets argument. Precis samma utveckling som för Sverigedemokraterna.

Det märktes väldigt tydligt på pressträffen i början av veckan då många av journalisterna fnös eller skrattade åt svaren från AfD-ledningen. Frågorna andades mer än bara ifrågasättande.

Precis som SD är AfD en paria som övriga partier inte vill samarbeta med.

Tyskarna med sin speciella historia är väldigt måna om att hålla högerextremister borta från inflytande. Tidigare var det enda orosmomentet nynazistiska NPD men bortsett från vissa lokala parlament har de aldrig haft en chans att nå något inflytande. 

Med AfD är det helt annorlunda. Precis som hänt med Sverigedemokraterna kommer AfD sannolikt snart att vara ett lika motvilligt accepterat inslag i partibildningen. Man har stora chanser att bli tredje största parti redan på söndag. 

Det finns snart inte några länder i Europa där högerpopulister och högerextremister inte har ett avsevärt politiskt inflytande. Även om de inte sitter i regeringsställning.

ARTIKELN HANDLAR OM