Göran Lambertz går i pension – och lämnar ett ojämnt arv efter sig

Foto: Björn Lindahl
Göran Lambertz.
KOLUMNISTER

Göran Lambertz gick härom veckan i pension under största möjliga tystnad.

Högsta domstolens rabulist, som med sina rubrikvänliga uttalanden länge var en av journalisternas favoriter, avtackades vid 67 års ålder av kollegorna och satte sig på tåget hem till Uppsala.

På Facebook publicerade hans hustru den sista arbetsdagen en bild som, rimligen oavsiktligt, är en sorglig illustration av en toppjurists uppgång och fall.

Lambertz sitter i en tunnelbanevagn med serpentiner runt halsen och håller upp en kanelbulle som en svensk flagga stuckits ner i.

Många är vi som de senaste åren har suckat över denne mans idisslande om att Sture Bergwall egentligen är skyldig till de åtta mord som han friats för.

Vägbommar, inristningar i björk och Zampo, den möjligen sämsta liksökarhunden i kriminalhistorien...listan på indicier som endast håller inom Quicksekten är lång.

Lambertz sa 2015 att han skulle sluta prata om den före detta seriemördaren, men så sent som i januari i år publicerade han på sin blogg en lång text under rubriken ”Beräkningar av bevisvärden enligt Bayes sats för tre av morden”.

Med denna formel – P (A givet B) = [P (B givet A) x P (A)] / [P (B givet A) x P (A)] + [P (B givet ej A) x P (ej A)] – kom han fram till att Bergwall med 99,999 procents sannolikhet dödade Johan Asplund, Charles Zelmanovitz och Therese Johannesen.
Case closed, typ.

Det är så lätt att glömma att Lambertz länge var en viktig röst i debatten. Som tog ställning. Som kallade saker och ting vid sitt rätta namn. Som vågade vara obekväm.

Ta bara rapporten ”Felaktigt dömda”.

Som justitiekansler startade han år 2004 ett projekt som skulle se över rättssäkerheten i brottmål. Ett arbete som föranleddes av att först Yasser Askar och sedan Joy Rahman fick resning och friades för mord de hade dömts till livstids fängelse för.

Utredarna gick igenom resningsärenden mellan åren 1950 och 2005 och kunde presentera allvarliga brister i rättsväsendet. Ett resultat som ledde till en viktig rättssäkerhetsdebatt.

Har Lambertz med sitt bisarra agerande de senaste åren skadat förtroendet för Högsta domstolen?

Tveklöst. Även ett justitieråd har yttrandefrihet, men är det några som ska hålla sig till principen att en friad person ska anses vara oskyldig så är det männen och kvinnorna på Riddarhustorget.

Men stolligheterna om Bergwall är inte hela berättelsen om Göran Lambertz.

Han säger att han ska skriva en bok om spelet bakom kulisserna på Högsta domstolen. Jag hoppas att den blir intressant. Jag hoppas att den inte fullbordar haveriet.