Vanligast är att livet inte vänder

KOLUMNISTER

Livet är en enda lång räcka av saker man inte gör. Alex James, basisten i Blur, fick en artikel i Dagens Nyheter för en dryg vecka sedan. Det var Jan Gradvall som hade träffat honom, hemma på gården i engelska Cotswolds.

James poserade vid en lite lagom skraltig trägrind, iklädd tweed och mollskinnsbyxor. Han räknar med att han genom åren bränt en miljon pund på kokain och avdragsgill champagne. Men det var då. Nu är Alex James osttillverkare och har 1 800 får.

”Det är märkligt vilka vändningar ens liv kan ta”, säger han.

Jovisst. Men visst är det lika märkligt, och mycket vanligare, att ens liv inte vänder alls?

Man har ju läst sin andel av sådana där artiklar.

Kolla-jag-blev-en-annan-historien. Kontorsråtta köper vingård. Vi sålde villan och seglade jorden runt. Från kolonilotten i Tranås till olivlunden i Toscana.

Man har blängt på de där saliga leendena, rosorna på kinden, klätterväxterna på uråldrig sten. Man har flinat åt plattheterna om hur skönt det är att slippa jäkt och kontor, rutin och tomater utan smak. Man har sagt sig att bakom den där ytan är det väl hustrumisshandel och prozacknaprande och antagligen en liten Oliver Twist inlåst i källaren.

Men det hjälper inte. För hur man än fnyser måste man pröva tanken:

”Kolla-jag-kanske-också-kan-bli-en-annan.”

Och så är det igång.

Den senaste veckan har jag levt två liv. Det gamla vanliga, plitande, pryliga, plockande, plottriga. Och så det nya. Det ystande livet.

Gummistövlar och frisk luft. Kor och får. Löpe och vassle. Vitmögel och grönmögel.

Det är ett rejält, opastöriserat liv med riktiga resultat.

Jag har hunnit med kalvningar och lamningar, friska höstdagar och skira vårmorgnar. Jag har experimenterat med örter ur egen örta­gård, med lagring i källare, jordkula och grotta.

Allt – jag säger allt – har gått alldeles utmärkt. Fin­fina ostar. Jag är såååå lycklig.

Men det är förstås en fantasi. Ännu en länk i kedjan av ogjorda saker som utgör livet.

När man skriver sina memoarer borde de handla om just det. Om det man INTE gjorde, om alla vändningar som INTE blev av.

Fast memoarerna blir förstås inte av, de heller.

”Det går osannolikt bra”, säger Alex James. Prins Charles har just ringt och bett honom ta hand om all mjölk från det kungliga jordbruket. På riktigt.

Håll käften.

ARTIKELN HANDLAR OM