Johan Norberg

Spela inte med i kränkthetskriget, Amanda Lind

Foto: LOTTE FERNVALL
Amanda Lind (MP).

”Vad säger du till dem som känner sig kränkta av ditt hår?” frågade Morgonpasset i P3 den nya kulturministern. Enligt programledarna menar många lyssnare att Amanda Lind gör sig skyldig till ”kulturell appropriering”. Som vit får man nämligen inte ha Bob Marleys frisyr. Den ska vara kvar på Jamaica.

En pressad Lind svarade att det är ”en viktig diskussion”. Nej, det är det inte. Det är en befängd diskussion som vi har approprierat från ett kränkthetskrig på amerikanska universitet. Visst finns de som klär ut sig till minoriteter för att håna och såra. Men felet är inte att de approprierar, utan att de är tölpar. Som varje barn vet är det inte samma sak att mobba en klasskamrat för hennes stil och att ta efter stilen för att man gillar den – det är motsatser.

Men belästa kulturpoliser som letar nya sätt att trycka ned en ängslig medelklass har gjort alla kulturella lån till minerad mark. Häromåret var det en vit student som bar en cheongsam (”kinaklänning”) på bal som hängdes ut. Hon tyckte bara den var vacker.

Hon visste inte att det gjorde henne till rasist.

 

Det här är en motbjudande strävan efter kulturell renhet, där pösmunksvänstern möter extremhögern i avsky mot att kulturer möts och blandas. I stället för att spela med borde Amanda Lind ha givit en lektion i kultur. Att mixa och göra det främmande till sitt är nämligen inte kolonialism – det ÄR kultur.

Se på Linds mer konventionellt piffade ministerkolleger. Deras kostymer utvecklades på 1600-talet efter östeuropeiska och muslimska förlagor, skjortan är från Mellanöstern och slipsen från kroaterna (”kravatt”). Alla dessa kortklippta snedbenor började som en romersk soldatfrisyr, som efter 1795 blev mode i västvärlden för att britterna införde skatt på hårpuder, vilket gjorde det dyrt att bära peruk.

 

När man tittar närmare ser man att nästan alla ”rena”, nationella stilar inspirerats av andra. Den mexikanska sombreron kom från spanjorerna, och kom i sin tur att inspirera cowboyhatten. Den japanska kimonon kom från Kina, och den Kinaklänning som nyligen skapade skandal är ironiskt nog en modern appropriering av västerländskt kvinnomode. Konservativa kineser beklagade på 1930-talet att kvinnorna börjat klä sig som fransyskor.

Det är så här mänsklig kultur går till. Som Salman Rushdie förklarar kommer allt nytt från ”hybriditet, orenhet, sammanblandning … nya och oväntade kombinationer av människor, kulturer, idéer”.

Se bara på katoliken Bob Marley. Han började odla dreadlocks efter att ha konverterat till rastafari, en kreativ blandning av Bibeln och pan-afrikanism. Idén till dreads tog de från radikala judar som i fjärde Mosebok lovade Gud att inte klippa sig.

Rastafarianerna utsåg Etiopiens ortodoxe kejsare Haile Selassie till Messias trots att han inte ville vara med på det, vilket måste betraktas som världsrekord i appropriering.

Amanda Linds frisyr är inte stöld. På sin höjd är det häleri. Det var Bob Marley som började.


Frisyren gör kvinnan

När Hillary Clinton en gång summerade sin livsvisdom för en avgångsklass vid Yale förklarade hon det viktigaste hon aldrig fick lära sig vid universitetet: ”Håll koll på ditt hår. För det kommer alla andra göra.”

Att uppfinna traditioner

I antologin The Invention of Tradition kan man läsa att det mest skotska som finns, den korta, mönstrade kilten, skapades på 1730-talet av en kväkare från engelska Lancashire. Först på 1800-talet hittade klädföretag på att klanerna skulle ha egna kiltmönster, för att sporra försäljningen. Säckpipan tycks ha importerats från Spanien.

avJohan Norberg

ARTIKELN HANDLAR OM