Ingen älskar en använd kvinna

Badria Timimi spelar rollen som Sara i tv-serien ”Saknad aldrig glömd”.
KOLUMNISTER

Häromdagen avslutades säsong två av den briljanta ”Saknad aldrig glömd” på SVT1.

Den här gången hittade de en döing i en resväska i en å, en döing som hade förgripit sig på barn och fått betala det ultimata priset.

Den person jag inte kan sluta tänka på är Saras man. Sara är en allvarlig kvinna med tre söner. Hon arbetar som lärare med barn i utsatta områden, men under polisutredningens gång visar det sig att Sara har sålt sex som ung.

Hon mår fruktansvärt dåligt och skäms när hon tvingas berätta för sin man.

Vet ni vad mannen gör? Han får ett utbrott, lämnar bilen de sitter i och tycker så synd om sig själv att änglarna gråter. Hur är detta hans sorg att känna? Vad hon har gjort med sin kropp innan de ens kände varandra är väl hennes ensak?

I varenda scen i resten av serien är mannen lugn, snäll, stöttande och upprepar att han älskar Sara. Jag vet inte jag. Jag har en känsla av att Saras torskar hade mer respekt för kvinnor än karln som tycker synd om sig själv för att hans fru har ett skamligt förflutet.

Ett par dagar senare ramlar jag över en realityserie producerad av Channel 4, The lie detective. Par som har gjort slut genomgår lögndetektortest och sedan ska sanningen upp på bordet.

Kate och Mitch gjorde slut för fem år sedan eftersom han var en ung het fotbollspelare som ville ha roligt och flyttade från stan.

Nu får vi veta vad han har gjort sedan dess: Legat med 300 kvinnor.

Kate kontrar med den i sammanhanget blygsamma siffran fem.

Det går inte ta miste på den oförställda glädjen i Mitchs ögon när han hör att hans kärlek från förr är så pass oförstörd.

”Det gör mig mer attraherad av dig” säger han och ser ut som en hund som vet att det ligger en obevakad kalmarkorv på köksbänken.

Han berättar att han är redo att stadga sig. Så klart, nu har han och hans penis lekt av sig och nu är det dags att gå tillbaka till någonting prydligt och rent.

Att hans lem är fullständigt sönderskavd är helt irrelevant.

Problemet med Saras man och Mitch är inte det de gör och säger utan det faktum att de ska föreställa bra män. Vi ska känna att Saras man älskar henne villkorslöst. Vi ska känna att det är helt romantiskt att Mich blir så rörd av sin nygamla kärleks intakta underrede.

Saras man ska framstå som en fin och kärleksfull partner, en person som alltså sviker den han älskar när hon behöver honom som allra mest. Och vi förväntas dåna över att Mitch nu vill sluta ligga runt och ta sig en redig fru som inte har knullat för mycket.

Jag blir ledsen över den medeltida kvinnosynen och önskar tvenne kvinnor bättre.

För det där är inte kärlek, det är bara kontroll.


Pappaväckning: Ännu en gång är frågan om sovmorgnar för tonåringar aktuell. Låt dem sova, bara de dyker upp, låter bli droger och sitter igenom nationella proven. Tids nog ska de skohornas in i systemet, låt dessa hormonbehållare sova av sig det värsta så ses vi på andra sidan vuxenlivet.

Pippivickning: Läkemedel som spolas ut i naturen påverkar djurlivet. Starar tappar tillexempel sexlusten av Prozac. Äh, lägg ägg.

ARTIKELN HANDLAR OM