Jag räds nätbedragare mer än FRA

KOLUMNISTER

NSA och FRA är illa nog. Visserligen räds jag ­ingendera. Jag är ingen terrorist, inte kriminell, har inget brottsligt förflutet och har inga extremistiska åsikter. Jag är inget hot mot världsfreden och därmed ett ointressant mål för svenska och internationella spionorganisationer.

Däremot oroar det mig när ­personer, brottssyndikat eller rena bedragare använder namn på ­personer som jag har haft mejlkontakt med för att komma åt ­mina ­pengar. De är många nu, ­nätbedragarna. Metoderna blir alltmer ­sofistikerade för att få ­naiva och välmenande människor att ställa upp och rädda ”nät­vänner” ur ekonomiska knipor. De senaste veckorna har jag ­drabbats av flera sådana attacker, senast i torsdags.

I min mejlbox låg plötsligt ett mejl med rubriken ”Jag hoppas att ­detta når dig i tid”.

Några veckor innan hade jag fått ett exakt likadant mejl men sänt av en kvinna. I torsdags hette avsändaren Mattias med australiensisk mejladress. Så här skrev han:

”Jag gjorde en resa till York, Storbritannien och min plånbok blev stulen med mitt internationella pass och mina kreditkort inuti. ­Ambassaden är villiga att hjälpa mig att ta ett flyg utan mitt pass, jag behöver bara betala för biljetten och hotellräkningarna. Till min förfäran kan jag inte få tillgång till mina fonder utan mitt kreditkort och kontakt med min bank, men de behöver mer tid för att kunna ge mig ett nytt kort. I den här olyckliga situationen tänkte jag fråga om ett avlöningsdagslån som jag kan betala tillbaka så fort som du ­kommer tillbaka. Jag behöver ­verkligen vara med på nästa flyg. Jag behöver 1.500 Pund (16 065 ­kronor med ­dagens pundkurs, min anm.) Berätta om du kan hjälpa mig genom Västra unionen (www.western­union.se) eftersom det är det bästa ­alternativet jag har. De gav mig ett temporärt pass vid ­ambassaden så det är inget ­problem, om du har fonderna kan du skicka dem via den västra ­unionens kontor och ­inom 20 min borde de vara framme. Det passar bättre för mig. Jag är ledsen för alla problem detta kan orsaka. Jag kan skicka detaljerna för hur fonderna kan skickas till mig. Jag ser fram emot ditt svar.

Hälsningar Mattias”

Brevet är lika förvirrande som amatörmässigt och illa skrivet. Jag är övertygad om att brevskrivaren har kapat den ”riktige” Mattias konto. För några månader sen fick jag ett mejl från en person med samma namn. Han verkade trevlig och berömde mig för en kolumn jag skrivit här i Aftonbladet. Hans mejladress var dessutom en helt annan än den som den falske mejlskrivaren använt.

Naturligtvis har jag inte skickat pengar till någon av de bedragare som approcherat mig under hösten. Men jag kan tänka mig att det finns personer som fått liknande mejl och som i tron att de kontaktats av en ”riktig nätvän” och inte en bedragare hjälpt honom med pengarna.

Egentligen skulle jag vilja polisanmäla de här försöken till bedrägerier, men efter den nonchalans polisen visat mig när jag tidigare anmält flera fall av grovt näthat mot mig, så avstår jag. Jag skulle ändå bara få svaret att det inte är olagligt att kapa folks mejlkonton så länge dessa inte används för brottslig verksamhet.

Julesnö i det heliga landet

Häromdan överraskades Jerusalem av sitt första snöfall på 114 (!) år. Det dröjde inte många minuter förrän backarna utanför Al-Aqsa-moskén vimlade av israeliska och palestinska barn som gjorde snögubbar av det vita som föll från himlen. Märkligt. Behovet av att göra snögubbar måste ligga i de mänskliga generna, för varken de här barnen, deras föräldrar eller far- och morföräldrar hade någonsin sett snö, än mindre gjort snö- gubbar. Tanken som dök upp i mitt huvud var, varför inte israeler och palestinier kan ägna sig åt snöbollskrig i stäl- let för att bomba varandra med missiler?

De långa kjolarnas natt

Nu vet jag varför alla damer som deltar i Nobelfesten måste bära lång klänning. Jag vet också att ingen under Nobelmiddagen får lov att gå på toaletten och kissa, hur kissnödiga de än är. Hur löser man det? Jo, för att klara att hålla sig i fem timmar måste damerna installera urinkatetrar under kjolarna med vidhängande kisspåsar. Är klänningarna långa, syns ju varken slangen eller påsen. Garanterat luktfritt är det också. Hur herrarna löser problemet, återkommer jag till.

ARTIKELN HANDLAR OM