Omoderna karlar som Aschberg gör sin plikt

KOLUMNISTER

Här sitter vi i regnet. Kanske blir Värnamo aldrig mer vad det var.

Själv kan jag inte låta bli att oroa mig lite grand för Robban.

Jag tror att vi är rätt många som känner en viss ömhet för Robert Aschberg. Det är något särskilt med denne bastante karl. Ju tuffare han ser ut, desto mer vill man klappa om honom. Han väcker moderskänslor. Även hos oss som av biologiska skäl är lite underpriviligierade på just detta område.

Det verkar som om Robban ska vara i Malaysia hela sommaren. Det finns möjligen värre öden, men man får inte glömma bort att han faktiskt arbetar. Det ska bli en ny omgång Robinson och att döma av allt man läser och hör går det inte alldeles på räls. Robban tycks springa runt där nere i värmen och fukten med en tropikskjorta och en komradio. Sliter för att få saker och ting att gå ihop. Ett gäng blivande snabbkändisar sliter åt andra hållet. Nu påstås det att han blivit hotad med kniv, också.

Det må regna här hemma, men jag tror att Robban längtar till den svenska skärgården. Han skulle kunna sitta i ett skjul på någon kobbe någonstans och plocka med en jättelik, gammal motor. Alldeles ensam. Höra smattret mot plåttaket. Följa rapporterna från Värnamo.

Sanningen är nog den att Robban går miste om det där av pliktkänsla. Det är en ordentlig och samvetsgrann pojke. The show must go on, ni vet. Så det blir en hel sommar i Malaysia. Häng me! Och stiff upper lip, som engelsmännen brukar säga.

Hur står han ut?

Jag undrar också vad Leif G W Persson har för sig i sommar. Sannolikt slipper han Malaysia. Men kanske skriver han på en bok igen. Som alla vet genomgick han en rejäl bantningskur för något år sedan. Sen skrev han två utmärkta deckare. Det är inget man gör i en handvändning. Men inte har någon hört honom klaga. Karlar av det där slaget gör inte det. Plikten finns där.

Och Jan Guillou tuffar på som vanligt. Han skulle kunna dra sig tillbaka. Men det verkar inte falla honom in. Det är kolumner och böcker och filmer och angrepp i ett jämnt flöde. Jag lägger mig inte i vad ni tycker om det han gör, men erkänn att Sverige vore mycket tristare om han försvann. Om vi blev en karl mindre. Om han bestämde sig för att han hade gjort sin plikt.

Bra karl reder sig själv. Visst. Men nog kan vi kosta på oss att skänka dessa stackars omoderna, pliktdrivna karlar en tacksamhetens tanke. För vad som än händer kan vi alltid räkna med att de står pall. Det är mer än vad man vågar säga, ens om Värnamo.

ARTIKELN HANDLAR OM