Lär vi oss något av detta terroristfiasko?

1 av 4 | Foto: Den tidigare terrormisstänkte Mutar Muthanna Majid träffar pressen i Riksdagshuset.
KOLUMNISTER

En av den svenska terrorbekämpningens mindre ärorika stunder gjorde sig i dag tvåfalt påmind.

Medan Mutar Muthanna Majid, i höstas felaktigt misstänkt för att ha planerat attentat, visades runt i riksdagen sänkte Säpo hotnivån. 

Rubriken på Säkerhetspolisens pressmeddelande i förmiddags kunde möjliga leda tanken fel, men var i sak korrekt.

"Åter till förhöjd terrorhot" betyder nämligen inte att Sverige har nåtts av ny information om att politiska mördare är på väg, utan att nivån sänks från en fyra till en trea på en femgradig skala.

Om detta trixande med siffror hade den unge mannen, nästan en pojke, inte mycket att säga, visade det sig.

Majid hade under dagen guidats runt i riksdagen, ätit lunch med Jonas Sjöstedt och framåt eftermiddagen var det dags för journalisterna i någon av riksdagens alla lokaler för presskonferenser.

Prydligt klädd - kavaj, vit t-shirt, ljusa byxor, ökenkängor - svarade den 22-årige irakiern artigt på knagglig engelska att han visste lika lite om den nya hotbildsbedömningen som han visste om varför han greps.

Reportrarna frågade vidare. Majid svarade tålmodigt. Han hoppas på permanent uppehållstillstånd, vill bli läkare och tycker att Stockholm är vackert.

Minns ni hur dramatiska de där dagarna i mitten på november var? Säpochefen Anders Thornberg kallade till presskonferens och skrämde slag på nationen genom att berätta att misstänkt terrorist jagades och att trean nu var en fyra.

Pressen gick all in, glömde i upphetsning bort att misstankarna var mycket svaga och publicerade namn och bild på den förmodat mordlystne islamisten.

Väl gripen stod det snart klart att den unge mannen inte var farligare än vilken schackspelare, popnörd eller frimärksamlare som helst.

Mottagen i god ordning av Migrationsverket, inskriven i svensk byråkrati och för säkerhets skull med sitt eget namn på dörren på flyktingförläggningen i Boliden.

Vad gör han egentligen helt plötsligt i Stockholm?  Inbjuden av Magnus Manhammar, en ung och ambitiös socialdemokratisk riksdagsledamot, visar det sig.

Manhammar ville ogärna vika från Majids sida, men gav mig ändå några minuter.  "Hans historia behöver berättas för oss alla. Ett antal misstag begicks som vi alla kan lära oss av".

Vem eller vilka var det då som begick dessa misstag ville denne politiker slugt nog inte gå in på, men jag har några förslag.

Att Säpo agerar på underrättelseinformation är nödvändigt. Vi vill inte ha en säkerhetstjänst som rullar tummar och rycker på axlar medan terrorister pillar på bomber och planerar massmord.

Att kalla till dramatisk presskonferens och förkunna höjd hotnivå var dock möjligen att ta i.

Och journalisterna? Under normala omständigheter publicerar inte ansvarstagande medier namn och bild på en person som endast är skäligen misstänkt, den lägre misstankegraden, men den här gången gick vi bananer.

Resultatet: en oskyldig människa som på google under lång tid kommer att förknippas med terrorism. Nätet glömmer inte i första taget.

Att misstankarna var ogrundade är inte alltid så noga.  Ingen rök utan eld, som ett mycket obehagligt ordstäv lyder.

– Sverige som rättstat har något att lära sig. Vi bär alla på fördomar, påpekade Manhammar.

Rasistiskt hat och hot har Moder Muthanna Majid tvingast lära sig leva med. "Åk hem". "Du tar våra pengar".

Vi skakade hand mellan intervjuerna med SvT och Expressen och jag gick ut i luften på Riksgatan.

Hur är det? Kommer vi lära oss någonting av detta terroristfiasko? Jag hoppas det, men tidsandan ger inte anledning till optimism. 

ARTIKELN HANDLAR OM