Sir James åt inte falukorv

Publicerad:
Uppdaterad:

Jo, jag vet att det är den 11 september. Egentligen kan man bara skriva om en sak. Möjligen kan man skriva om den 15 september också. Då är det söndag, den tredje i september för att vara exakt. Det betyder att det är allmänna val i Sverige. Om nu någon missat det.

Så egentligen får man bara välja mellan att spekulera i om det är något liv i bin Ladin eller om det är något liv i Bo Lundgren.

Men jag vet inte riktigt vad man ska säga om de där. Annat än att bin Ladin, till skillnad från stackars Lundgren, nog slipper bli pikad för sitt val av bostad. Det är mera politiskt gångbart att bo i en grotta i Afghanistan än i en villa i Djursholm. Även om villan, att döma av bilderna, verkar riktigt trist.

För med svenska politiker är det som i den där Monty Python-sketchen. Det gäller att kunna skryta med hur dåligt man har det. Att vara som folk. En stabil falukorvsman. Och det är väl vårt fel. Det är vi som insisterar på att våra politiker inte ska tro att dom är nåt. Och sen när de inte tror det, gnäller vi på att de är tråkiga.

Vi vill liksom ha båda delarna. Blommig falukorv.

Inte för att Bo Lundgren blir mer spännande som Djursholmsbo. Snarare tvärtom. Djursholm är mest falukorv det också. Det är bara vanligare än på andra ställen att det kommer någon liten anställd människa och steker den. Men hur spännande är det? Egentligen?

Vi har helt enkelt inte vidare höga krav på överklassen i det här landet. Jämför Lundgrens lilla torp med Sir James Goldsmiths mexikanska palats, så förstår ni vad jag menar.

Sir James, som dog häromåret, var miljardär. Och politiker. Både britt och fransman. Han satt i EU-parlamentet, där han slogs för en massa galenskaper.

Ungefär samma galenskaper som anti-globaliseringsvänstern, förresten. Fast från andra hållet. Sir James undersköna dotter, Jemima, gifte sig med Pakistans främsta cricketstjärna, Imran Khan. De har levt lyckliga i alla sina dagar hittills.

När Sir James ville ha en ny kåk ringde han inte Djursholmsmäklarna. Han köpte en djungeltäckt halvö vid den mexikanska kusten. Sedan kontrakterade han världsberömda arkitekter. Det blev ett enormt palats. Plus en by för tjänstefolket. Plus en liten flygplats. Plus ett par mindre palats för ex-frun och en älskarinna. Plus en jättelik vallgrav, så att de giftiga insekterna och ormarna inte skulle kunna kräla in på tomten. Och lite annat smått och gott.

Sen dog Sir James. Det kanske var tur det. Han var rätt förtjust i islamiska fundamentalister. Ingen vidare bra idé efter den 11 september.

Men han åt åtminstone inte falukorv. Det vågar jag lova. Inte ens om den var stekt i Djursholm åt Bo Lundgren.

Johan Hakelius

Publicerad:

ÄMNEN I ARTIKELN