Nej, jag är inte sjukligt blygsam

KOLUMNISTER

Mia ringer från USA under bokmässan och är förbannad. Det är min bok om mitt liv, säger hon. Varför blir jag inte trodd?

På det kan jag inte svara, som omvänt försvarar min rätt att inte vara författare till samma bok, "Mias hemlighet", som det påstås att jag "i verkligheten" skrivit (Svensk bokhandel 29 september) och underförstått skulle vara den egentliga författaren till. Vilket jag inte är. Jag säger inte detta av sjuklig blygsamhet, eller slughet.

Mia - pseudonymen Maria Eriksson - är som ni säkert vet kvinnan vars liv skildrats i "Gömda" och "Asyl". Mia och Liza Marklund är båda författare till de böckerna, och Liza gjorde ett lysande jobb med research, att bena ut historien utifrån oräkneliga dokument och ge den karaktär, ton och riktning.

Mia vände sig sedan till Ordupplaget, det förlag jag är delägare i, och intresserade oss för en tredje bok med en historia som grep mig djupt.

Jag reste till USA och i handbagaget låg det fylliga och opublicerbara grundmanus på svengelska som Mia jobbat med hemma i sitt kök.

Efter tre månaders intensivt grupparbete som inkluderat flera andra personer var boken färdig. Som författare står Mia själv. Vem annars?

Tjugotalet tidningar hade i helgen rubriken "Mias hemlighet inte skriven av Mia" (TT Spektras nyhetsartikel) som insinuerar att något otillbörligt ägt rum och "avslöjats". Men det finns ingen sådan hemlighet.

Mia står för idé, grundmanus och har styrt berättelsen. Jag har använt mitt yrkeskunnande för att ge henne röst. På mitt språk är detta att rirajta (rewrite). En textredigerare som rirajtat får inte sitt namn i tidningen.

Jag har funderat. Har detta någon betydelse? Vad är en författare? Hur "dåligt" måste berättaren skriva på egen hand för att redaktören måste ståta på omslaget?

Även etablerade författare får handfast hjälp att förlösas av sina redaktörer, utan att läsarna vet vem som omformulerat vad - och varför skulle vi veta? Författaren äger ändå sin berättelse.

Knepigt blev det, för Mia och mig. Min yrkesheder förbjuder mig att kalla det arbete jag utfört för något annat än rirajt.

Andra försöker göra mig till författare.

Jag vägrar.

Och Mia är förbannad.

Kerstin Weigl