Agent låter oskyldigt på svenska - inte på ryska

1 av 4 | Foto: NORDISKA RÅDET HEMLIGA AGENTER Enligt Ryssland. Nu kastas rådet och dess ”agenter”, bland andra Elena Golubeva, ut.
KOLUMNISTER

Beskedet lämnades i tysthet men det var ett av de mest sprängfyllda i år.

Ryska myndigheter tvingar nordiska informationskontoret i S:t Petersburg att lägga ner verksamheten. Därmed upphör 20 års samarbete och strävan efter öppenhet, och norra Europa tar ytterligare ett steg mot kallt krig.

När jag kommer till kontoret är där tyst och stilla. Det ligger på en bakgård nära paradgatan Nevskij Prospekt, huset bär det stolta namnet Sweden House. Från tredje våningen har de nordiska länderna spridit information och startat sam­arbetsprojekt med nordvästra Ryssland.

Chefen sedan sex år heter Mika Boedeker, en flott karl med snygg kostym och noggrant knuten blommig fluga. Han bjuder på kaffe. Han sitter och pratar länge. Han har gott om tid, det har han haft sedan den 20 januari.

Då satte ryska myndigheter upp Nordiska ministerrådets informationskontor på listan över ”utländska agenter”. I svenska öron kan det med god vilja låta oskyldigt. En agent är ett ombud. Men på ryska har uttrycket en otvetydig klang av spion och utländsk provokatör.

– Nu har vi plikt att varje kvartal rapportera alla ekonomiska transaktioner, varje halvår rapportera om vår ledning och varje år offentligt redogöra för vår verksamhet. Det ska ske i till exempel annonser eller på nätet.

Byråkratiska och omständliga krav kan de nordiska länderna svälja. Omöjligt är dock kravet att informations­kontoret ska beteckna sig självt som utländsk agent.

– Om vi ordnar ett seminarium måste det stå på programmet: arrangeras av utländsk agent. På vår hemsida ska det stå ”utländsk agent”. Därför har vi stängt sidan och blockerat våra sociala medier.

Mika Boedeker talar omsorgsfullt och far inte ut med några värdeomdömen. Men det han beskriver är ett skifte i Ryssland och i världspolitiken. Han berättar om stängningen av ett kontor men beskrivningen handlar egentligen om ett Ryssland som stänger dörrarna till omvärlden och sluter sig inåt.

Alla som får bidrag från utlandet och som sysslar med politisk verksamhet eller påverkar allmänna opinionen klassas som utländska agenter. Det har bland annat inneburit att ryska organisationer som arbetar för mänskliga rättig­heter blivit pestsmittade, ty den som är ”agent” blir automatiskt någon det är farligt att kontakta. Särskilt i ett land med lång tradition av paranoia, politisk förföljelse och misstänksamhet mot allt utländskt.

Så långt är den bakomliggande tanken begriplig.

Putin skruvar åt och gör tillvaron alltmer omöjlig för oppositionen.

Men att i praktiken klassa Nordiska ministerrådets informationskontor som spion och provokatör är något helt annat. Det är att kapa vänskapsbanden.

Det blir tydligt när kontorets vicedirektör Elena Golubeva redogör för verksamheten. Kontoret ska bidra till att stärka regionens säkerhet och utveckling och upprätthålla Rysslands roll som aktiv partner i Norden.

Hon klickar fram projekt efter projekt på sin dator. Forskning och utbyte för att bekämpa ungdomsarbetslöshet. Utbyte mellan fackförbund. Samarbete vad gäller fiske och gruvindustri i Barentsregionen. Samarbete mellan Helsingfors stadsbibliotek och biblioteken i Kaliningrad. Grön tillväxt. Cykelbanor. Sophantering.

All Nordens välvilja har samlats i Elena Golubevas dator.

– De senaste två åren har vi haft 200 seminarier med 10 000 deltagare, vi har arrangerat 100 studieresor med 1 000 deltagare, säger Mika Boedeker.

Han tar en klunk kaffe.

– Vi har tydligen haft för stora påverkansmöjligheter. Det är vårt största fel.

Han ser på mig och ler.

– Ryska UD säger att det inte är något problem för oss att fortsätta. Men det är omöjligt om vi kallas agent.

Så nu har Nordiska ministerrådet beslutat att verksamheten i Ryssland ska avvecklas på obestämd tid. Det blir inga mer seminarier om sophantering, inga ansökningar om att utröna svampplockningens betydelse för grön tillväxt, inga fler samarbetsprojekt mellan landsbygdskommuner i Norden och Karelen.

Projekten kan låta oskyldiga och ibland nästan töntiga: de rika välfärdsstaternas ständiga jakt på företeelser att förbättra, diskutera, utreda och sammanträda om. Men det är väl sådant som karakteriserar en fredlig och fridfull värld.

20 år av samarbete tycks ha varit en parentes. Mika Boedekers skrivbord är rent och konferensrummet är tomt. Här finns inget mer att göra.

Klart slut från S:t Petersburg.

Vet mer

Foto: Sweden House.

Hårt arbete för att göra Norden känt

Informationskontoret har arbetat hårt för att göra Norden känt i S:t Petersburg, en stad med fem miljoner invånare, extremt dramatisk historia och rik kultur. Här finns tre operor och ett 50-tal teatrar. Mika Boedeker lyckades få in nordiska general­konsuler i morgon-tv när de lagade mat. Mycket lyckat, säger Boe­deker.

Familjen Nobel bodde ett tag i St Petersburg

Många svenskar flyttade till S:t Petersburg i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Svenska för­samlingen hade 7 000 medlemmar, bland dem familjen Nobel. Svenska föreningen bildades 1910. Sju år sedan utbröt ryska revolutionen och de flesta svenskarna lämnade staden.

Till sist

… att S:t Petersburg är en av världens vackraste städer.

… det finns nog inget folk som de senaste 100 åren genomlidit så mycket dramatik och så monumentala tragedier som ryssarna. Och ändå är de så öppna och trevliga.

ARTIKELN HANDLAR OM