Folk är fattiga – trots att vi skänker miljarder

Publicerad:
Uppdaterad:

KOLUMNISTER

Världens barn-galan var en afton fylld av fest och gamman

i godhetens namn. Kommunerna tävlade i att skänka mest pengar, artister ställde upp för att under­hålla tittarna.

Kvällen avslutades med att Ebba Blitz glädjestrålande utropade att nu hade närmare 70 miljoner samlats in till barnen och alla jublade.

Svenskar är ett givmilt folk. Vi är ett av de få länder som skänkt en procent av bruttonationalinkomsten till bistånd och dessutom ger privatpersoner fem miljarder till olika hjälporganisationer varje år. Ingen kan påstå annat än att svenskarna vill hjälpa de som har sämre. Frågan är hur denna givmildhet förvaltas.

Göteborgsposten publicerade i veckan journalisten Lars Åbergs granskning av Rädda Barnen där det avslöjandes att pengar gått till lyxliv för de anställda.

En före detta chef i Mellanöstern berättar om det ekonomiska kaos som rådde på organisationens Jemen-kontor. Pengar hamnade hos fruar till män i parlamentet, avgångsvederlag på en miljon betalades ut till en ekonomiansvarig som inte kunde räkna och någon egentlig verksamhet kunde man inte riktigt visa upp.

Sådana här skandaler dyker upp med jämna mellanrum. Sist hände det i Zambia där folk köpte Mercedesar och levde i lyx för tiotals miljoner av svenska biståndspengar i stället för att använda dem till forskning.

Bistånd skänks till några av världens mest korrupta länder så det är kanske inte så konstigt att det försvinner en del på vägen, det märkliga är att inget förändras.

Det finns ingen tvekan om att många hedervärda organisationer räddar och/eller förändrar människors liv.

Men samtidigt har branschen levt i en skyddad bubbla där alltför många cocktailpartat sig igenom tillvaron med en air av godhet och humanism runt sig.

Nu har biståndsminister Gunilla Carlsson, likt den onda häxan från öst, kommit svepande med sparkvasten. Med finanskrisen som vapen ställer hon krav på effektivisering och vill att organisationerna ska visa upp vad de gör för pengarna de får.

Det är inte helt fel.

Självklart hjälper bistånd människor men samtidigt pumpar världen ut miljarder i bistånd år efter år utan att fattigdomen minskar.

Någonstans finns det ett systemfel, något som inte riktigt fungerar och det måste hittas och åtgärdas för världens alla barns skull.

Publicerad:

ÄMNEN I ARTIKELN