Verksamheten blir lidande

KOLUMNISTER

Personalen stannar i storstaden – nya måste läras upp

Det är sällan lyckat att flytta en myndighet.

I värsta fall blir verksamheten lidande i flera år.

Fackförbundet ST, som organiserar statliga tjänstemän, har undersökt vad som hänt vid tidigare omlokaliseringar av statliga myndigheter. Det är ingen uppmuntrande läsning.

Ett försumbart antal personer flyttar med när arbetsplatsen lämnar Stockholm. Ibland inte en enda.

Ny personal måste alltså anställas och skolas upp. Under tiden blir verksamheten lidande. I värsta fall under flera år.

En flyttade med

Ett paradexempel är flytten av Patent- och registreringsverkets varumärkesavdelning från Stockholm till Söderhamn i slutet av 1990-talet.

Enligt utredaren Ulla Lagerqvist Palmu flyttade en enda person med. Innan de nyanställa skolats in hade de obehandlade ansökningarna hopat sig i högar.

Ungefär likadant blev det för Riksförsäkringsverkets yrkesskadeenhet som 1998 också flyttade till Söderhamn.

Ingen ur den gamla personalen flyttade med.

Men av de nyanställda hade många tidigare jobbat på försäkringskassan. Upplärningstiden blev inte längre än några månader.

Barnen vill inte

När Bilregistret koncentrerades till sex orter i Sverige följde ett fåtal ur den gamla personalen med. Några fler fungerade som lärare under en övergångsperiod. Men arbetsbelastningen hade underskattats, efter en tid tvingades man till nyanställningar.

Skälen för de anställda att inte flytta med sin arbetsgivare från Stockholm till andra orter är flera. Barnen vill inte flytta, maken eller makan vill inte lämna sitt jobb eller har svårt att hitta ett nytt på den nya orten.

Sämre service och smalare kulturutbud är andra vanliga skäl.

För de orter som får ta emot myndigheterna är flytten däremot oftast positiv. Det blir fler typer av arbetsplatser – och fler arbetstillfällen.

Lena Mellin

ARTIKELN HANDLAR OM