En ganska meningslös tillställning

Partier som inte vill något har problem – det gäller även S

Politiska partier bildas för att sprida idéer om hur samhället ska förändras.

Vilka partier har problem? De som inte längre vet vad de vill.

Exempelvis Socialdemokraterna.

I dag samlas Socialdemokraterna till kongress i Örebro. Under två dygn ska de prata om sin egen organisation och om utbildning.

Tillställningen är i det närmaste helt meningslös för alla utom de närmast sörjande. Frågan är om ens Stefan Löfven tycker att den ska bli spännande.

Den gamla partistrukturen i Sverige är under attack och kan väl redan betraktas som om den är på väg ut.

Den bestod av Socialdemokraterna och ett stort borgerligt parti med ambitioner att vara statsbärande. Under de senaste decennierna har det varit Moderaterna.

I likhet med många av sina systerpartier i andra europeiska länder har Socialdemokraterna och Moderaterna drabbats av en påfallande idélöshet. De har under en längre tid inte lyckats ge svar på människors berättigade frågor om vår samtid och framtid.

Av rädsla för att svara fel har de inte svarat alls - eller alldeles för sent och för otydligt. Det har lett till en monumental ängslighet som gör att de inte längre riktigt fungerar som politiska rörelser.

Ett parti bildas och fortsätter att existera för att det vill förändra, leda utvecklingen i en viss rikting. Men både Socialdemokraternas och Moderaternas inriktning är för närvarande oklar, också för de närmast inblandade.

Men de är alltså inte ensamma. Om man ska tala om europeiska trender så är en stark politisk sådan att det är åtskilliga av de stora och gamla europeiska partierna som befinner sig i exakt samma läge. De har spelat en avgörande roll för sitt land under lång tid men inte längre.

Främsta skälet till att många, i likhet med Socialdemokraterna och Moderaterna, villat bort sig är en kombination av brist på idéer och en kvävande ängslighet för att göra bort sig.

I det vakuum som bildats i dess kölvatten frodas partier som Sverigedemokraterna i Sverige, Sannfinnländarna i Finland och Podemos och Ciudadanos i Spanien.

För att inte tala om Emmanuel Macron - mannen som bara ett par månader efter han grundlagt sin rörelse ”En marche” med bred marginal valdes till president i EU:s största medlemsland trots att han varken var konservativ eller socialist. Och märk väl, innan han ens hade ett reguljärt parti bakom sig.

Domen över det etablerade franska partiväsendet beseglades några månader senare när han tillsammans med en liberal koalitionspartner sopade hem även majoriteten i nationalförsamlingen.

Macrons gäng svarade, på ett helt annat sätt än de förtorkade gamlingarna socialisterna och de konservativa, upp mot de frågor, den känsla och den frustration som väljarna kände. Att det senare inte gått så bra för Macron är delvis en annan historia.

Tillbaka till Socialdemokraterna vars kongress startar i dag. Evenemanget skulle kunna beskrivas som slöseri med pengar. Visserligen ur den egna partikassan, men i alla fall.

De organisatoriska frågor som ska avhandlas kräver säkert någon form av kongressbeslut, annars skulle de troligen inte avgörs där. Men att kräva ett klappande hjärta av åhörarna på de punkterna att begära för mycket.

Däremot såg det länge ut som partiet inte skulle kosta på sig det allra mest naturliga i det här läget - att diskutera de kraftiga förlusterna i valet förra året.

Nu har det satts in en debatt under fredagskvällen, sannolikt för att väljarna ska slippa ta del av de eventuellt hårda ord som riskerar att utväxlas. Resultatet i riksdagsvalet var det sämsta sedan Sverige blev en demokrati och för första gången på evigheter fick partiet ett lägre stöd i kommunalvalet än i riksdagsvalet. Landstinget i Västernorrland är det enda där de själva styr.

Socialdemokraterna i Sverige har hittills klarat sig bättre än de flesta av sina europeiska bröder och systrar i den stora slakten av de gamla statsbärande partierna.

Men utvecklingen går inte deras väg och i grunden gör de ingenting för att ändra på det.

När hörde du senast en sosse utveckla en idé som du studsade inför? Det kan ha varit så länge sedan som 2010 då Carin Jämtin, i dag generaldirektör på Sida, då S-ledare i Stockholms stadshus, efterlyste butlers i Stockholms t- bana, alltså serviceställen som skulle underlätta vardagspusslet.

Det som inleds idag är alltså en ganska meningslös kongress om man ser till Socialdemokraternas långsiktiga utmaningar och behov.

Den kommer inte att hejda partiets kräftgång. Jag kommer dock att vara där ändå.

Gå med i vår opinionspanel du också

Vill du vara med och svara på Inizios undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om olika frågor? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.

avLena Mellin

ARTIKELN HANDLAR OM