Rattfulla behöver vård, Bodström!

KOLUMNISTER

Justitieminister Thomas Bodström borde ta ett allvarligt samtal med sig själv innan han skrider till verket med sina planer på att skärpa straffen för dem som kör rattfulla och skadar eller dödar andra.

Om han slog sig ned och överlade med sitt utbildade juristjag, skulle han nämligen finna att den mångomskrivna domen i Högsta domstolen (HD) mot en man som berusad körde ihjäl en kvinna och hennes barnbarn, var en sträng dom. Ett och ett halvt år ovillkorligt för en förut ostraffad person är ett hårt straff enligt svensk rätt.

Om Bodström därefter, sedan han konsulterat sin juridiska sakkunskap, fann för gott att överlägga en stund med advokaten Thomas Bodström, skulle han kanske sluta yla med massmediernas högljuddaste vargar. Advokaten Thomas Bodström måste ju ha mött många av dessa usla syndare med svåra alkoholproblem, som begår brott i fyllan och villan. Och har han mött dem känner han till deras elände.

Eländet är att de totalt förlorar förmågan att kontrollera sitt beteende när de har druckit. Eller som en ångerfull återfallsrattfyllerist uttryckte saken: Nykter skulle jag aldrig komma på tanken att köra full! Det är när jag blir berusad som jag fullkomligt förlorar omdömet och bara måste i väg.

Det är lätt att förstå den stora allmänhetens upprördhet inför tragedier av det fruktansvärda slag som jag hänvisade till ovan och som HD nu har fastställt efterräkningarna för. Det är ju inte utan att man spontant börjar tugga ord som dödsstraff mellan tänderna när man tar del av sådant.

Men i ett rättssamhälle måste eftertanken beredas stort utrymme och eftertanken leder slutsatserna om straffet i en annan riktning.

De här människorna som kör berusade och förorsakar ödesdigra olyckor, låt oss säga med dödlig utgång, ska naturligtvis ha straff för grovt vållande till annans död. Maximistraffet för grovt vållande till annans död är sex års fängelse.

Till saken hör att även människor som kör ihjäl andra på grund av att de är grovt vårdslösa eller brister allvarligt i uppmärksamhet exempelvis för att de är trötta eller upprörda ska dömas för grovt vållande till annans död.

Frågan man måste ställa sig när man funderar över straffet lyder: Hur mycket påbackning på straffet ska förövaren få därför att just alkohol, som i det ovan nämnda fallet, var anledning till den ouppmärksamhet som bidrog till olyckan?

Ja, påbackning ska de naturligtvis få. Men hur mycket är rimligt?

Om mannen som körde på farmodern och det lilla barnet hade kört som han gjorde, för fort men i övrigt inte oskickligt, och ouppmärksamheten hade berott på något annat än alkohol, hade domen blivit villkorligt fängelse och böter.

Hade samme man åkt fast för grov rattfylla i en razzia utan att dessförinnan ha ställt till med något hade straffet blivit böter och förlust av körkort.

Ekvationen i HD mynnar alltså ut i att alkoholpåverkan i samband med dödsolycka gav kännbar påbackning på straffet jämfört med om du orsakat olyckan nykter eller bara varit berusad vid ratten men inte krockat eller gjort något liknande. För mig framstår domen som väl avvägd.

Men varför kan man inte se strängare på att just berusningen orsakar den felmanöver som utmynnar i en dödsolycka? Det kan man naturligtvis göra. Men då får man nog göra om hela rattfyllerilagstiftningen och även lagstiftningen som gäller vållande till annans död.

Enligt den nuvarande lagens förarbeten ska den strängaste straffskalan för dödsförvållande användas när någon avsiktligt gör något som är ägnat att skada andra, skada utan att vilja döda men även utan att besinna handlingens farlighet. Som exempel kunde man nämna att med vett och vilja köra in bland folk.

Detta stadgande går inte att tillämpa på den gravt alkoholiserade man som var så van vid alkohol att han inte uppträdde berusat med över två promille i kroppen. Han körde inte som en vettvilling.

Denne man, liksom de allra flesta som sätter sig vid ratten med över två promille i blodet, behöver vård mot sin alkoholism. Det kan man lagstifta strängare om. Däremot behövs inga skärpta fängelsestraff.Eländet är att de totalt förlorar förmågan att kontrollera sitt beteende när de har druckit.

Yrsa Stenius

ARTIKELN HANDLAR OM