Mejla

Oisín Cantwell

Ett förbryllande fall – och ett märkligt åtal

Publicerad:
Uppdaterad:

Att bevisa våldtäkt är ofta svårt, inte minst om den anmäls sex år i efterhand.

Men det verkar som att åklagaren har goda möjligheter att få 47-åringen fälld för osedvanligt grova sexbrott.

Dessvärre har juristerna än en gång gjort sitt yttersta för att undergräva rättsäkerheten.

Offer för sexbrott hålls i allmänhet anonyma då åtal väcks och vem som helst kan gå till domstolen och läsa förundersökningen.

Det är bra att människor skyddas på detta vis. Det är högst troligt att benägenheten att anmäla till exempel en våldtäkt skulle sjunka om den utsattes identitet snabbt blev känd på internet och grannar och arbetskamrater fick veta vad han eller hon tvingats uppleva.

Nu har emellertid åklagare Lena Lithner valt att hemligstämpla hela utredningen i stället för att maskera identiteten på kvinnorna som anmält mannen.

Aftonbladet överklagade beslutet, men Halmstads tingsrätt fastställde sekretessen i sin helhet, något som är mycket ovanligt.

Åklagare slentrianmörkar titt som tätt, men det normala är att domstolar släpper en del av materialet, eftersom det utan problem går att göra så utan att offra kvinnornas anonymitet.

Nu har vi ingen möjlighet att granska kvaliteten på bevisen eller vad den åtalade mannen har att säga till sitt försvar.

Juristerna gör därmed våld på en grundläggande princip i varje demokrati, nämligen att offentlighet är av avgörande betydelse för upprätthållandet av rättsäkerheten.

Agerandet är dessvärre symptomatiskt. Alla journalister som varit med ett tag vet att fler och fler häktningsförhandlingar och rättegångar sker bakom stängda dörrar.

Det är naturligtvis bekvämt för de rättsvårdande myndigheterna att de fått betydligt större möjligheter att döma människor utan att det ställs besvärande frågor, men utvecklingen är farlig.

Inte för att media ska kunna gotta sig i detaljer. Utan för att polis, åklagare och domstolar ska kunna granskas.

Det blir bara svårare och svårare att undersöka om en person blivit felaktigt dömd.

Åtalet i Halmstad liknar med detta sagt ingenting annat jag har sett.

Fallet var förbryllande redan från början, då ödetorpet med en källare med anordningar för att hålla en människa fånge, handbojor, dildos och använda vuxenblöjor upptäcktes.

Eftersom den så kallade stämningsansökan är offentlig vet vi nu att brotten 47-åringen misstänks för är grövre än vad som tidigare varit känt.

Det handlar om osedvanligt allvarliga anklagelser.

Under normala omständigheter så skulle det vara en närmast hopplös uppgift att bevisa våldtäkt så här många år senare. Viktiga bevis som sperma eller annan dna saknas, eventuella skador finns inte dokumenterade.

Men vi har källaren. Polis och åklagare bedömer kvinnorna som trovärdiga. Och fem personer ska vittna om att den värst utsatta kvinnan berättat om övergreppen efteråt. Om hur nedstämd och skärrad hon var. En av dem har även sett några av hennes skador.

Troligen kommer mannen och advokat Leif Silbersky att sätta allt på ett kort. Varför vänta i alla år med att göra anmälan, varför gick du till polisen först när du läste i Aftonbladet om fyndet av källaren?

Det är en rimlig invändning. De flesta som utsattes för denna tortyr skulle nog inte vänta så länge med att göra en anmälan.

Men det skulle förvåna om mannen släpps fri.

Av: Oisín Cantwell

Publicerad:

ÄMNEN I ARTIKELN